En av de första att ställa sig på scenen var Tina Harnesk från Arvidsjaur med debutromanen ”Folk som sår i snö”. Här utspelar sig ett drama kring det äldre paret Máriddja och Biera som, precis som författaren själv med familj, bor på ett berg.
– I min bok brottas den cancersjuka Máriddja med frågan om vem som ska ärva allt. Hon är den sista länken i ett långt led av släkter.
– Ja, om jag inte får några barn, är jag då en lös tåt?, fortsatte Sara Löwestam som satt med i panelsamtalet med rubriken ”Alla vägar leder till Sápmi”.
I Sara Löwestams romansvit om Monika finns en mordgåta från 1700-talet med rötter hos nybyggare och renskötare i Arvidsjaur. Här har hon också hittat egna släktband.
– I min roman finns Kaj som flyttar till Norrbotten. Han söker med alla sina sinnen för att inte bli fel, sa Tina Harnesk och rörde vid den stora frågan om vad egentligen Sápmi är. Vad är det som triggar fantasin?
Just den frågan ställdes till tre framgångsrika deckarförfattare med rubriken Norrland Noir. Scenens namn var passande ”Häktet”. Här satt Anki Edvinsson, Umeå, Tina N. Martin, Boden och Sara Strömberg, Östersund.
Vad gör Norrland till en så intressant miljö för spänning?
– Men kära nån, det är ju halva landet, utbrast Tina N. Martin som ser att det finns ”obehagliga möjligheter” i norr.
– Mycket skog och fjäll, ett kompakt mörker vintertid och sommaren är det ljust jämnt. Helt enkelt en perfekt miljö för mord.
Sara Strömberg menade att både författare och läsare letar sig till något ursprungligt, men ansåg att begreppet ”Norrrland” inom litteraturen inte är någon trend.
– Nej, inte alls, och om man ser det så är det något som är här för att stanna.
Deckargenren myllrar av återvändare. Är det inte en polis som kommer tillbaka till byn är det en jurist som tappat fotfästet i storstaden och återvänder till det lilla samhället.
– Men så dumt, menade Tina N. Martin, varför ska man lämna Norrbotten? Här är ju så lyxigt. Inte minst språket är ju en utmaning. Ta bara ordet var, vart eller vars eller att säga ”jo” på inandning. Hur stavas det? Någon?
Och på ett annat seminarium under bokmässan utbrister Åsa Simma, teaterchef för Girón Sámi Teater;
– Vi ser en boom av samiskt kulturliv. Jag kunde räkna till 21 seminarieprogram om Sápmi på mässan!
Hon deltog i ett scenprogram om förlorat land tillsammans med den sydafrikanske författaren Sabata Mpho Mokae som berättade om sitt modersmål Setswana. Liksom Åsa Simma – som inte fick undervisas i samiska under skoltiden i Karesuando – tvingades han ansluta till engelska och afrikaans för att kunna vara en del av utbildningsväsendet.
– Alla resurser gick dit.
Sabata Mpho Mokae beskrev innerligt betydelsen av den jord där hans förfäder levt sina liv. Han återvänder ofta till gravplatsen som ligger under ett stort träd. Därmed sluts en cirkel för Bokmässans tema för 2022: Sydafrika och Röster från Ukraina. Det är marken som ska försvaras och rötterna ska inte kapas.