– Norr- och Västerbotten är verkligt styvmoderligt behandlade i svenska läroböcker i historia. Jag är helt övertygad om att hade den senaste och förhoppningsvis sista ockupationen av del av svenskt fastland skett i Skåne, så skulle svenska skolban fått lära sig det.
Redan som ung historieintresserad reagerade K-G Bergström på att kapitulationen i Kalix den 25 mars 1809 inte nämndes i alla läroböcker på högstadiet och gymnasiet
– Möjligen skrevs det om den som en bisats, men jag som är uppvuxen i Ryssbält utanför Kalix, kände ju till historien.
Besvikelsen över den tämligen oskrivna historien om den ryska ockupationen och dess påverkan på människors liv i Norr- och Västerbotten, i slutskedet av finska kriget, har han egentligen burit på hela livet. 21 år gammal tog han en filosofie magister examen med historia som huvudämne och har också arbetat som historieadjunkt. Vi talar alltså om en känd politisk reporter som under hela sitt liv intresserat sig för och kanske särskilt brunnit för underrepresentationen i svenska barns läroböcker om historiska skeenden i norra delarna av landet.
– Det slöts en mycket hård fred som påverkade, inte minst befolkningen i Tornedalen, mycket hårt. För många byar i Tornedalen blev Torne älven en onaturlig gräns. En socken blev av med sin sockenkyrka som hamnade i Ryssland.
Syftet med att nedteckna just denna berättelse var att beskriva hur ockupationen påverkade allmogen, så kallat vanligt folk, menar K-G Bergström.
– Vi talar om en tid då folk åt barkbröd och bönderna i det som då kallades Västerbotten hade skjutsningsplikt, både till den svenska armén och sedan ockupationsmakten Ryssland. Det finns berättelser om bönder som tvingades köra förnödenheter från dagens Västerbotten till Torneå. Hästar som annars skulle användas i skogen eller i jordbruket, men som slets ut på grund av denna skjutsningsplikt. Självklart påverkade det tillgången på mat, säger han.
K-G Bergström betonar att dödstalen, främst i Tornetrakten som kallades dödens rike, av åtminstone en historiker sägs vara de största i vårt land sedan digerdöden. Fältsjuka, rödsot och koppor briserade bland soldaterna. Lägg sedan till matbrist och kyla.
– Men värsta drabbat var dagens Västerbotten och trakten kring Umeå. Inte minst för att två stora militära fältslag utkämpades i Sävar och Ratan. Däremot var dagens Norrbotten mer drabbat av smittkoppor. I delar av Västerbotten hade provinsilaläkare börjat vaccinera mot kopporna.
Samtidigt har K-G Bergström förundrats över hur snabbt befolkningen i Norr-och Västerbotten återhämtade sig efter den ryska ockupationen. Ganska snart hade födelse- och dödstalen normaliserat, delvis på grund av att statsmakten gett socknarna i norr möjlighet att låna till nya boskap och dessutom infört skattelättnader som en eftergift av deras krigsinsatser.
– En tredje faktor som intresserat mig är hur den ryska ockupationen 1809 påverkade attityden mot ryssar. För många var ännu minnet från de ryska brutala härjningarna runt Norrlandskusten under Den stora ofreden 1714-1721 levande. Dock var ockupationen 1809 mildare. Det finns våldsamma historier, men långt ifrån den omfattning som skedde under Den stora ofreden, då bland annat Umeå brändes ned tre gånger.
Samtidigt, menar han, har hotet från öster levt vidare i generationer.
– Det är en hypotetisk fråga om det kan hända igen. Men jag delar försvarsmaktens analys om att det inte går att utesluta att delar av Sverige skulle kunna ockuperas tillfälligt av Ryssland av strategiska skäl, om Putin vill driva ut Nato-trupper från de baltiska staterna eller angripa baser i Nord-Norge. Då kan både Gotland och norra Sverige var intressanta, säger han.