Philomène Grandin skriver nu på sin andra bok - en fiktiv roman om en kvinna som förlorar sitt barn sent i graviditeten.
Väl ute ur hissen spänner hon ögonen i sin pappa och säger; "Du får glömma allt, men inte mig", vilket även blev titeln på hennes bok.
Hon är på besök i Luleå för att hennes dotter Paloma har en roll i julkalendern och säger sig njuta fullt ut.
– Det är likt ett äventyr att komma till Luleå, att få upptäcka en annan stad under coronapandemin. Och alla, verkligen alla, är så trevliga. Det är annorlunda än i Stockholm, säger hon.
Vi har stämt träff utomhus för att tala om hennes debutbok "Glöm allt men inte mig" – en kärleksfull berättelse om en okonventionell barndom med en pappa som fyllde livet med kultur och kärlek. Men också en smärtsam historia om att förlora en älskad förälder till demenssjukdomen alzheimer och hur man tar tillvara den utmätta tiden man har tillsammans på bästa sätt.
– Det finns några milstolpar när jag inser att döden närmar sig. När jag tvingades stänga affären. När han sov över för sista gången hemma hos min familj. När jag inser att han inte längre klarar av att ta hand om sig och måste flytta till ett äldreboende, säger hon.
Izzy Youngs affär Folklorecentrum i Stockholm är en central punkt i Izzy Young och Philomène Grandins liv. Ett tag, efter att de blivit vräkta, bodde de i affärens källare när Philomène var barn.
Idag lever inte hennes pappa Izzy Young. Han som upptäckte Bob Dylan och vars Folklore Center i New York utgjorde en scen för musiker och poeter som Patti Smith och Allen Ginsberg. Inte heller finns pappans affär, Folklorecentrum, kvar på Wollmar Yxkullsgatan i Stockholm. Däremot finns hans stora bibliotek bevarat på tre olika ställen både i USA och Sverige och så finns hennes bok. Egentligen ett sätt att ta farväl av en mycket älskad far, menar Philomène Grandin.
– Det är svårt att säga när jag började skriva på boken. Den bygger på mina dagboksanteckningar, för precis som pappa har jag skrivit dagbok hela livet. Däremot stod jag inför en brytpunkt i livet efter att jag skrivit manus och producerat lucköppningen av julkalendern i SVT 2015. Jag hade svårt att se hur jag skulle kunna gå tillbaka till skådespeleriet där andra säger till en vad man ska göra. Jag hamnade i en personlighetskris – för vem var jag om jag inte var skådespelare, säger Philomène Grandin.
Philomène Grandin beskriver sin pappa Izzy Young som självupptagen, men också fylld av kärlek till henne. "Vi gillade verkligen att hänga tillsammans", säger hon
Under denna tid studerade hennes man på Biskops Arnö samtidigt som Philomène Grandin beklagade sig för sin terapeut.
– Det var hon som fick mig att inse att istället för att vara avundsjuk på min man och hans skrivprocess, låta mig inspireras. Tidigare hade jag kanaliserat det jag tyckt vara jobbigt i mitt yrke. Nu insåg jag att jag kunde skriva om det och skapa något kreativt och vackert istället för att bara känna mig utsatt av livet, säger hon.
Sedan dess har det blivit inte bara en utan flera skrivarkurser och utbildningar för Philomène Grandin. Just nu skriver hon på sin andra roman. En fiktiv berättelse om en kvinna som förlorar ett barn sent i graviditeten.
– Jag har skrivit på den romanen i ett år. Så nu är det upp till bevis, säger hon.
Izzy Young är känd inte minst för att han upptäckte Bob Dylan och fick en inbjudan till Nobelfesten när Dylan fick Nobelpriset i litteratur. "Vi var så vackra den kvällen. En verklig kontrast till livet vi levt och pappas demenssjukdom", säger Philomène Grandin.
En återkommande händelse i "Glöm allt men inte mig" är Nobelfesten hon och hennes pappa blir inbjudna till när Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur. Då var Izzy Young ganska långt gången i sin demenssjukdom och har svårt att hålla tätt. Philomène Grandin beskriver hur hon packar ned både handskar, platsförkläde och blöja om det skulle ske en olycka. Samtidigt berättas om ett mycket speciellt ögonblick i far och dotters liv. De som alltid levt på marginalen, till och med blivit vräkta och varit hemlösa under en period, får stråla ikapp i vackra kläder i en bedårande miljö.
– Nobelfesten var en sådan kontrast till livet vi levt och pappas demens i nutid. Det var underbart att vi hann uppleva det tillsammans. Vi var så vackra, säger hon.
Ett tag hade Philomène Grandin tänkt avsluta boken med Nobelfesten, men så dog hennes pappa. Istället får läsaren följa med till slutet, det sista andetaget och hur hon lägger sig i sked bakom hennes avlidne far till kroppen börjar kallna.
– Jag har läst mycket litteratur om farväl för att vara förberedd på vad som händer men jag har inte hittat någon bok som beskriver själva döden. Det saknade jag. Kanske andra tycker det är för intimt, men min förhoppning är att andra ska finna styrka i mitt farväl av pappa. Han var min "buddy/kompis". Vi gillade verkligen att hänga tillsammans. Jag saknar honom mycket.