För knappt ett år sedan hörde den samiska författarföreningen Bágo av sig till Henrik Blind. Bágo skulle arrangera sin första samiska litteraturfestival och ville att Henrik skulle ställa ut ett urval av sina instagram som tavlor. Några månader senare var det dags igen. Då fick utställningen, delvis med nya bilder eftersom de flesta redan hade sålts, åka till Östersund och det samiska hundraårsjubileet där.
Det som började som ett vanligt instagrammande hade vuxit och utvecklats. När Henrik Blinds utställning öppnar på Ájtte till helgen omfattar den omkring 30 tavlor med bild och text.
– Till dags dato har jag lagt ut 4 161 instagram, så det gäller att hitta en bra mix. Jag fick bra respons från besökarna på det två första utställningarna så därför satsar jag på en större nu. Det känns ju fantastiskt att veta att ens bilder hänger i någons hem, säger Henrik Blind.
Hans bilder och texter kommer från de turer han gör i omgivningarna. I Jokkmokk, övriga Norrbotten och kanske någon gång också längre söderut. Det handlar om att med både humor, självrannsakan och poesi återge det kontrasternas landskap vi lever i.
– Det handlar om kontraster i ljus och årstid, men också mellan det fula och det vackra, där det fula är skövlingarna av naturen, och det vackra är det orörda eller det till synes oändliga, som en raksträcka i ett landskap. Det har blivit ganska många kalhyggen, eftersom de är så påtagliga och på många sätt definierar vår bygd.
Men det handlar också, säger Henrik Blind, om att berätta om ett kulturarv och om smärtan över att se det trasas sönder.
– Jag kommer från en kultur som är helt beroende av naturen, men som inte har lämnat några stora spår efter sig, därför finns det i några av bilderna en sorg över hur vårt kulturlandskap utraderas.
Men också humor och självironi finns i flera av de ofta lite överraskande kombinationerna av bild och text. En radhuslänga speglar sig i sjön Dálvvadis. Och där 99 procent av alla instagrammare hade skrivit ”Vacker höstdag i Jokkmokk” lyder Henriks budskap: ”Där terrorbalansen upprätthålls av robotgräsklippare.” Vi får själva fantisera om vari terrorn består, om att grannsämjan kanske brister ibland i radhusidyllen. Den mänskliga fåfängan får sig en törn.
– De allra flesta av mina bilder tar jag helt spontant på något som dyker upp i synfältet. Några är dock arrangerade, som när jag fick idén att ta en bild på mig själv med nedböjt huvud i kolt framför just ett kalhygge. Jag ville förmedla en känsla som väldigt många samer delar med mig.
Efter att Henrik Blinds instagramkonto uppmärksammats som kulturtips i PO Tidholms och Sofia Mirjamsdotters Norrlandspodden strömmade flera hundra nya följare till. Henrik Blind föredrar att hålla sitt konto privat och godkänna dem som vill följa honom. I en vardag som statsanställd och med många politiska uppdrag har instagrammandet blivit en ventil.
– Svårigheten nu är att förnya sig inom samma tema. Jag måste ut och samla nya intryck och bilder och sedan utmana min associationskraft för att sätta ord till dem.
Flera orter väntar nu på hans utställning och ett mål är att ge ut en bok med ännu fler av sina instagram. I nästa vecka kliver Henrik Blind dessutom upp på trappscenen på Göteborgs stadsbibliotek för att tala om bilden som politiskt verktyg i Hasselbladsstiftelsens regi. Det känns, säger han, både coolt och oväntat.
– Det visar ju på bildens kraft, vare sig det är en kvinna som slår en nazist i huvudet med sin handväska eller en poliskänga som trampar på den samiska flaggan i Gállok, konstaterar han.
Fotnot: Lördagens vernissage på Ájtte är en dubbelvernissage. Förutom Henrik Blinds utställning öppnar också Hanne Grete Einarsens utställning "Trekk pusten opp i det blå".