Under sommaren och fram till 30 augusti pågår en stor fotoutställning med svartvita bilder från den tunga industrin i Sverige åren 1968 till 1974.
– De fotografier som vi ser här på väggarna hade en enorm betydelse i sin tid. De var en gnista till kamp och förändring under 1960- och 70-talen, berättar utställningsproducenten Matilda Eriksson.
De tre fotograferna är Yngve Baum, Jean Hermansson och Odd Uhrbom. Den sistnämnde bor i Uppsala och är den ende av dem som fortfarande är i livet. De bilder han ställer ut finns med i boken Gruva från 1968 som han gjorde tillsammans med författaren Sara Lidman. Han tog fotografierna under ett elevarbete på Christer Strömholms fotoskola.
Uppmuntrad av lärare och kamrater bestämde han sig för att försöka ge ut en bok med dem och tog kontakt med författaren Sara Lidman.
När hon tittade igenom materialet sa hon att det kom som en skänk från ovan, berättar han.
Sara Lidman hade nyss återvänt från Vietnam och var nu intresserad av att komma in i någon svensk industri och skriva om svenska arbetsförhållanden.
Genom hennes kontakter blev de båda inbjudna till ett möte med Gerhard Bonnier på Albert Bonniers förlag. Plötsligt hade han ett bokkontrakt.
– Jag hängde bara med som en svans, men det var ju bara att tacka och ta emot.
Under en middag hos Sara Lidman förklarade hon att namnet på boken, Gruva, inte bara var ett substantiv utan även ett verb som betydde ”att oroa sig”, minns han.
Idén till att dokumentera den tunga industrin kom långt tidigare då han arbetade på en barvagn och delade ut smörgåsar och kaffe åt arbetarna som tillverkade växellådor på Volvo i Köping.
– Det hände sig så att jag svimmade en gång när jag gick med den där vagnen. Ett par gubbar tog mig under armarna och drog ut mig i friska luften. De förklarade att det var på grund av föroreningar i luften som jag hade svimmat. Min kropp tålde dem inte.
Det här blev en tankeställare för honom.
När han senare gick andra året på fotoskolan och de skulle göra ett större elevarbete bestämde han sig för att skildra livet i LKAB:s gruvor i Malmberget, Svappavaara och Kiruna.
– Det var det hårdaste jobb jag kunde tänka mig därför valde jag gruvan.
Den person som guidade honom under jord blev förvånad att han inte hade tagit med sig någon blixt, minns han, men han hade lärt sig att fota utan ljus i mörka miljöer och klarade sig med endast lite ljus från pannlamporna.
Odd Uhrbom hade personligen lärt känna fotografen Yngve Baum, som också deltar i utställningen, och hade blivit inspirerad av hans dokumentära bilder. De trivdes båda med att jobba tillsammans i mörkrummet på nätterna då det var lugnt. Det var också han som hjälpte honom med urvalet av bilder.
Boken Gruva betraktas idag som startskottet till den stora gruvstrejken för 50 år sedan. En strejk som skulle leda förbättrade villkor för arbetarna och på lång sikt även till förbättringar i arbetsmiljölagen.
– Jag känner mig hedrad av att höra det, men mest var det ju arbetarna själva som gjorde det, säger Odd Uhrbom.
För hans egen del öppnade boken dörrarna för nya reportage, bland annat i ett flyktingläger i Jordanien.
Idag är han 78 år gammal och arbetar med en samlingsbok med olika reportage som han har gjort under sitt yrkesliv.
– Arbetsnamnet är ”Kameran som samvete”, berättar han och han hoppas den ska komma ut inom ett år.
Han hade gärna besökt utställningen själv, men pandemin stoppar det.
