– Jag lever i det som är skuggartat, vagt och det som är märkligt fast det är vardagligt.
Magnus Svartvall slår sig ned på en stol i mitten av rummet på högsta våningen i Kulturens hus. Människorna slår sig ned i en cirkel runt honom.
Han jobbar på Luleå stadsbibliotek och är slam-poet, "verbal fribrottare" som han själv kallar sig, och har gett ut sagor om existentiell ångest.
Som första programpunkt av årets Bok & bild presenterar han nytt material.
– Bland invikta rader, bland ytterkläder hängande på galgar, fingertoppar som trummar mot hård underlag. Jag är fylld av en tygdämpad förtvivlan av att inte kunna avgöra om pälsmössan hör till 22A eller 22B.
Han berättar om den "labyrintliknande vardagen", tomma tankar och om barn med ångest. Socialrealism. Han vill få igång ett samtal bland publiken.
– Det är lite av en kaosgrej. Det är ofta när man tappar kontrollen och gör det oväntade som det händer något bra. Jag vill få människor att tänka själva, säger Magnus Svartvall.
Passande nog är röstens kraft årets tema av festivalen för litteratur- och konstälskare. Men i röstens kraft finns också en motsvarighet - att inte ha någon röst alls.
– Det behövs en stor samhällsförändring i Sverige, Europa och världen. Utvecklingen är på tillbakagång med demokratiska inskränkning där allt färre får använda sin röst. Som kvinnorna i Afghanistan som inte längre får utbilda sig. Temat ligger helt rätt i tiden, säger han.
Språkvetaren Leena Hamberg, en av lyssnarna, bär själv på skrivardrömmar. Men än så länge har hon inte vågat ta klivet upp på scenen. Kanske blir det en skrivarkurs i höst. Hon delar Magnus Svartvalls bild av att temat ligger rätt i tiden.
– Människor delas upp i grupper av nyanlända, småbarn, funktionshindrade och man glömmer bort människan. Ibland är det som att individens egen röst drunknar, säger hon.
Får alla röster höras i dag?
– Absolut inte. Det är glädjande att samernas röster är med i årets upplaga. Det finns så mycket vi inte vet om deras historia.
David Jordansson, projektledare för arrangemanget, är nöjd över premiären. Han slår upp programbladet och pekar på ett namn. Fotografen Enri Canaj som dokumenterar flyktingar från Syrien och deras flykt till Europa.
"Som migrant känner du att ingenting tillhör dig. Din frihet att drömma är det ända du har", står det.
– Det får ni inte missa.