Linnea Axelsson från Porjus vann Augustpriset för sitt epos "Aednan". "Jag söker den universella berättelsen, varken det specifikt samiska eller svenska. Båda kulturerna finns i mig", säger hon.
När den stora bokmässan öppnar i Göteborg är Linnea Axelsson bara en av många norrbottningar som deltar med en nyutgiven bok. Bokhösten 2024 präglas av flera både nya och äldre författarskap som vänt blicken till marker och människor i norr – kanske inte minst mot bakgrund att Bokmässan har samiskt tema.
– Jag adresserar inte specifikt det samiska även om mina dikter gestaltas av bland annat samiska gudinnor. Det är det universellt mänskliga jag letar i språket, inte ett åskådliggörande av det koloniala arvet, som förövrigt nog passar bäst som ett tidningsreportage. För mig går det samiska och svenska in i varandra. Det är djupt rotat, betonar hon.
"Sjaunja" är ett antal dikter som tillkommit under många år där Linnea Axelsson även prövat gamla versmått som villaelle och sonettkrans. Dikter som talar med varandra, eller som hon själv uttrycker det: "Det är själva rotsystemet under orden som skapar narrativet".
Samtidigt brottas hon med språket som hon menar både är blanknött, kommersiellt och fyllt av lögner.
– Det finns mycket tvivel i språket, vilket gör det svårt att skriva. Jag är egentligen ingen naturlig författare där orden flödar. Jag har till och med svårt att skriva ett SMS. Men jag behöver motståndet. Tydliga ramar är bra, som att skriva inom ett visst versmått, säger hon.
Linnea Axelsson deltar vid Bokmässan i Göteborg som inleds den 26 september. "Jag kommer att sitta med i ett antal samtal och prata om litteratur. Det ser jag framemot", säger hon.
Bildkonsten är ytterligare en stark inspirationskälla i Linnea Axelssons författarskap. Det var också under arbetet med hennes doktorsavhandling i konstvetenskap hon insåg att det akademiska språket inte räckte till för vad hon ville berätta. Konsten, menar hon, står främst för den ordlösa gestaltningen, den som under hennes penna skapar en rytm i kroppen där rörelserna i språket skapar en framåtrörelse, stavelse för stavelse.
– Jag är perfektionist. Idén om det perfekta vad gäller stämning, rytm, mening och ton är bärande i min strävan. Därför kan jag säga att jag gjort mitt bästa med "Sjaunja". Vi är klara med varandra, säger hon.
"Sjaunja" är tillkommen parallellt med många andra skrivprojekt, bland annat skriver Linnea Axelsson på en pjäs till Göteborgs stadsteater. "Dramatik är en konstform som passar mig. Jag tilltalas av det kollektiva berättandet", säger hon.
Nu väntar Bokmässan i Göteborg där Linnea Axelsson ska delta i ett antal samtal.
– Det är alltid roligt att prata om litteratur med andra. Jag sitter annars hemma själv och skriver och de litteratursamtalen blir mer enahanda, säger hon.