– Jag ville grotta ned mig i de människor som blir kvar. De som stannar kvar i en by hela livet, till skillnad från mig som flackat runt och nu bor i USA, säger Stina Jackson på telefon från Denver.
Hennes debut "Silvervägen", där läsaren får följa fadern Lelle under ändlösa bilturer längst väg 95 som skär genom landet från Skellefteå förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen i sökandet efter sin försvunna dotter, slog närmast ned som en bomb i genren spänningsromaner när den kom 2018.
Förutom att boken tilldelades Svenska deckarakademiens pris för årets bästa kriminalroman 2018, belönades även Stina Jackson med priset Glasnyckeln för Årets bästa nordiska kriminalroman.
– Visst, jag har känt av pressen under arbetet med bok nummer två. Arbetet med "Silvervägen" var bara lustfyllt och när den sedan slog stort mycket snabbt fick jag svårare att koncentrera mig, säger hon.
Egentligen skulle hon vara på plats i Sverige inför lanseringen av "Ödesmark", även den placerad i en fiktiv by i Arvidsjaurområdet. Istället befinner hon sig i karantän i Denver som stängt ned hela staden fram till 11 april till följd av coronaepidemin. Matvaruaffärer och apotek håller öppet, ingenting annat.
– Det blir många hundpromenader för min del. Det värsta för mig är tanken på att det skulle hända mamma och pappa någonting i Skellefteå eller någon av mina syskon under tiden gränsen fortfarande är stängd. Det är min stora oro, säger hon.
Hemlängtan tillbaka till Sverige och kanske framför allt trakten runt Arvidsjaur efter 14 år i USA lever hon med hela tiden. En längtan som växer sig allt starkare.
– Min farmor bor i Arvidsjaur och jag har många fina barndomsminnen från den trakten. Troligen är det därför jag skriver om platser runt Arvidsjaur. Det är mitt sätt att befinna mig där, trots att jag bor på andra sidan Atlanten i en storstad.
Arbetet med "Ödesmark" hade hon redan påbörjat när "Silvervägen" gavs ut. Och även denna gång med udda karaktärer som lever på kant med samhället. Berättelsens huvudkaraktär är Liv, en kvinna i 30-års åldern som lever tillsammans med sin gamla far och sin tonårsson i samma hus hon växte upp i.
– Det ryktas om att fadern är förmögen och när han sedan försvinner får läsaren följa brottet, inte ur polisens synvinkel, utan människorna runt omkring i byn.
Hon betonar att det inte är en polisroman, men dock ett mörkt drama.
– Jag tycker om att vara där det skaver. Det välmående är ganska småtråkigt att skriva om. Dessutom tycker jag att dessa människor förtjänar en plats i litteraturen. Jag ömmar nog för de som har det svårt under någon period i livet.
Trasiga människor, menar hon, finns det gott om även i stora städer. Att hon valt att placera sin karaktärer i byar handlar snarare om att där blir även dessa människor sedda.
– Det handlar inte om att byar befolkas av fler udda karaktärer än i storstäder. Snarare tror jag att välmåendet är större i glesbygd. Men genom att välja den miljön kan man skapa känslan av ett kammarspel. Människor ser och bryr sig om varandra, även de på kanten av en gemenskap, menar hon.
Även hennes nästa bok kommer att utspela sig i norra Sverige. I februari genomförde Stina Jackson en researchresa till Gällivare.
– Jag intresserar mig för gruvsamhällen. Gruvan är själva livsådran på dessa orter samtidigt som det finns ett motstånd mot exploateringen av marker. Jag har själv samiska anfäder långt tillbaka och funderar på att även inkludera det samiska i min berättelse, om jag törs. Det krävs en hel del research för att få en sådan berättelse rätt som svensk, säger Stina Jackson.