Arvid Sandin har jobbat som skräddare i Norrbottensteaterns kostymateljé sedan 2013. Ett yrkesval han aldrig ångrat.
– Från att jag bestämt mig för att satsa på sömnad har det bara varit roligt. Det finns alltid något nytt att lära sig och det är oslagbart när man klurat på ett problem och hittat en lösning. Jag gillar processen, från att jag får skissen från kostymören till färdig scenkostym, säger han.
Dock inte ett helt självklart yrkesval. Det var musik han först satsade på och gick också en termin på Framnäs folkhögskola efter avslutade studier på musikgymnasiet i Boden.
– Jag led av prestationsångest och satte jättehög press på mig själv. Jag var oförmögen att sätta gränser och tillåta mig att vila. Jag hoppade av.
Han började istället på Konstlinjen på Sunderby folkhögskola eftersom han letade ett annat kreativt uttryck och när han senare hittade en textilutbildning på en skola utanför Umeå var det dit han sökte sig.
– Jag kommer från en familj där man tar hand om sina saker. Lappar, lagar och syr om. Mammas symaskin var alltid tillgänglig, precis som en korg med stuvar i källaren. Visst det var ett intresse jag hade som ung, även om det inte var något jag frontade precis bland mina kompisar. Jag förstod samtidigt inte att man kunde utbilda sig till skräddare. Jag hade aldrig hört någon som sytt upp en kostym innan jag började på Nordiska skräddarskolan i Uddevalla, säger han.
Och på plats i Uddevalla hittade han verkligen hem i yrkesutbildningen till herrskräddare.
– Jag sökte också till designskolan i Borås, men det sket sig. Det är jag tacksam för idag. Jag är mer hantverkare än designer, säger han.
Det var också under en praktikplats på Dramaten som han fick upp ögonen för att jobba på en teater.
– Det var min första erfarenhet av teaterns värld. Jag fick lära mig hela maskineriet fram till en färdig föreställning där många olika yrkesgrupper jobbar mot samma mål. Det är ett gigantiskt arbete, säger han.
Vad betyder Mago 45-stipendiet?
– Det är givetvis ärofyllt, hedrande och lite konstigt. Utnämningen kom som en blixt från klar himmel. Jag menar, det kryllar av duktiga skräddare som arbetar på teatrar och inom film. Nu kan jag jobba vidare lite stoltare och känner en ödmjuk tacksamhet för att en jury gett mig denna uppskattning. Det värmer.
Och vad ska du göra med pengarna?
– De är inte öronmärkta. Först ska jag gå till tandläkaren, säger Arvid Sandin.