Granskningsprocessen inleddes när National gallery of art i Washington, där båda de två tavlorna hänger, stängdes till följd av coronapandemin.
Genom mikroskopisk pigmentanalys och avancerad bildbehandlingsteknologi har man kunnat konstatera att den som målade tavlan använde sig av en hafsigare och mer grovkornig teknik jämfört med de släta ytor som gjort Johannes Vermeer till en av de största målarna i konsthistorien.
– Den vetenskapliga tekniken visade att den här konstnären använde sig av liknande material på liknande sätt, men hanterade färgen annorlunda, från undermålningen till ytfärgen, säger Kathryn A. Dooley vid National art Gallery, som medverkade vid granskningen, till tidningen.
Möjliga upphovspersoner
Resultatet av granskningen innebär att tavlan inte längre kommer att bära Vermeers namn. Vem som faktiskt målat den går inte att svara på.
Marjorie E. Wieseman, chef för museets avdelning för nordeuropeiska målningar, har varit med och tagit fram teorier kring vem som skulle kunna vara den riktiga upphovspersonen. Enligt henne handlar det sannolikt om något av följande alternativ: En lärling till Vermeer, en familjemedlem, en amatör som betalade för lektioner eller en hyrd frilansare.
Höljt i dunkel
Men frågetecknen är många och någon vägledning i form av bevarade dokument som nämner exempelvis assistenter eller elever från det lokala skrået står inte att finna.
– Det finns mycket vi inte vet. Vi vet inte ingenting om vem som skapade den här och under vilka omständigheter, säger Wieseman.