Amanda Björnfot Niemi har under våren bollat heltidsjobb och familj med repetitioner. "Jag tackade ja till en liten roll, men fick en av huvudrollerna", säger hon.
Och det var en liten roll med få repliker hon tackade ja till.
– Men det blev en av huvudrollerna och över 100 repliker. Egentligen skulle jag behövt öva mycket mer, men jobbar heltid och har tre barn. Jag har lagt ned den tid jag kunnat, säger Amanda Björnfot Niemi.
Regissören Bror Astermo håller en genomgång innan kvällens repetition. En återkommande påminnelse är att tala högt. "Vi spelar utomhus, vilket ställer högre krav på att prata högt", säger han.
Hon är en av 16 skådespelare som tillsammans med 20 statister ska berätta historien om några tornedalska familjer som bestämde sig för att söka lyckan i Amerika på 1800-talet. Pjäsen är skriven av Richard Lidberg och har en grund i verkliga familjehistorier.
– Vi kommer att bjuda in publiken till en Amerikaresa, säger Ros-Mari Barmosse som tillsammans med Bror Astermo regisserar.
Vigert Haapasaari har stor kunskap om de familjer som lämnade Tornedalen för att söka lyckan i Amerika. Nu hjälper han andra att släktforska för att hitta sina rötter.
För innan själva skådespelet börjar kommer Ros-Marie tillsammans med 20 statister och ciceronen Vigert Haapasaari guida teaterbesökarna.
– Vi talar om den största migrationen och det märkliga var att tornedalingarna tog vägen via Norge och Vadsö i Finnmark innan de tog båten till Amerika. Många fick jobb som gruvarbetare i Michigan och några blev bönder. Vissa lyckades, andra lyckades mindre bra. Vissa blev kvar och andra kom hem igen, men precis som finländare tog tornedalingar med sig bastubad och laestadianismen över Atlanten, säger Vigert Haapasaari.
Bror Astermo och Ros-Mari Barmosse är pjäsens regissörer. Just nu pågår arbetet med att sätta upp scenografin som tar teaterpubliken med på en resa från Tornedalen, via Nordnorge till Michigan, USA.
Hans stora intresse för just amerikaresenärer tog sin början när han jobbade i kyrkan i Karungi.
– När USA firade 200-årsjubileum var det många amerikaner som började fundera över sitt ursprung. Många besökte kyrkan och ville ha hjälp att hitta sina släktingar. Och på den vägen är det. Jag har sedan fördjupat mig och släktforskat mycket åt andra, inte minst amerikaner, säger han.
Bland de 16 skådespelare som medverkar i pjäsen Ditlängtan vittnar flera om släktingar som reste över Atlanten för att få ett bättre liv.
– Det var fattigt och ganska mycket armod. Både på min mammas och pappas sida åkte man till Amerika. Min mormors pappa kom tillbaka med en fru medan farfars syster blev kvar. Men att de började med en lång vandring till fots med pick och pack upp till Norge, kan jag inte förstå. Vissa jobbade väl ihop pengar där innan de kunde betala båtbiljetten, säger Ros-Mari Barmosse.
Ville Saari och Merja Poola spelar kärleksparet Johan och Fredrika. "Min mormors bror reste till Amerika. Nu finns min släkt i Kanada", säger Merja Poola.
Berättelsens kärlekspar Fredrika och Johan gestaltas av Merja Poola och Ville Saari.
– Jag spelar amatörteater för att få semester från vardagen, säger Merja Poola.
– Men det bästa är alla olika åldrar, att få lära känna äldre, säger Ville Saari.