– Det är en antihjälte som läsarna ofta förälskar sig i, säger Jean-Claude.
Om Mumintrollen blev Tove Janssons frontfigur under årens lopp, är den blyga igelkotten Jefferson symbolen för Almapristagaren Jean-Claude Mourlevats sagor. Den 31 maj tilldelas han Almapriset via en digital konferens.
Även om Jefferson är en 72 centimeter kort fyrbent igelkott kan han gå på två ben. Boken är en thriller i sagans värld
– Skriver man sagor behövs en frontfigur. Min Jeffersson har tankar och känslor precis som en människa, förklarar Jean-Claude Mourlevat som möter upp vid järnvägsstationen i Saint-Étienne.
Efter en halvtimme nås hans hem som ligger på en kulle i lilla Saint-Just-Saint-Rambert. Nedanför flyter Loire floden.
I berättelsen anklagas Jefferson för ett mord han inte begått. Med rädsla och mod kastas han in i ett äventyr som leder till människornas land.
– Att skriva om djur ger stor frihet och utvecklar fantasin. Det är då jag bäst förmedlar mina tankar och budskap, säger han.
I Sverige släpptes den svenska översättningen av Jefferson sista helgen i juni. Det blir fransmannens första bok på svenska och därmed har hans böcker översatts till trettio språk. Även om författaren inte är ett känt ansikte utåt, har de två romanerna "La Balafre" (Ärret) och "L'Enfant Océan" (Oceanbarnet) sålts i över en miljon exemplar vardera.
Mourlevat poängterar dock att berättelserna lika gärna lockar barn och ungdomar som vuxna. Det franska bokförlaget har dock insett både det nationella och internationella intresset för igelkotten. Författaren förklarar succén med att läsarna gärna tar ställning för en antihjälte som Jefferson.
– De blir nästan lite förälskade i sagofiguren, säger han och ler.
Fransmannen påpekar att brittiska J.K Rowling från början visste att hon skulle skriva flera volymer av Harry Potter. Men för den franske sagoberättaren är det inte självklart var en bok ska landa.
– Nu har jag blivit starkt påhejad och gått med på att skriva en uppföljning. Här, inne på kontoret skriver jag på den nu, förklarar han
Almapriset delas ut till författare som skriver i Astrid Lindgrens anda. Mourlevat är djupt imponerad över att hon på sin tid förde fram djurens välfärd på den politiska dagordningen och gav hönor, grisar och kor ord som "levande, kännande varelser" i debattartiklar. Den 69-årige fransmannen är uppväxt bland kossor och kycklingar på en bondgård i lilla staden Ambert i Centralmassivet. Förmodligen har han också sett en och annan igelkott slinka igenom traktorernas höga hjul på gården. Att kallas för en djurens försvarsadvokat passar honom.
– Min fru Rachel och jag har valt att bli vegetarianer. Det är så hemskt att hela två miljoner djur slaktas dagligen i Frankrike för att bli uppätna, säger Jean-Claude upprört.
Han vill dock inte tvinga andra att bli vegetarianer. Han menar att ett sådant steg inte ska ske med tvång.
– Genom att inte längre äta kött, mår jag dock själv bättre psykiskt och dessutom hjälper jag vår planet på ett ekologiskt vis.
Just nu övar pristagaren sig på tacktalet. Det ska hållas på engelska, ett språk han inte känner sig bekväm med. Som så många intellektuella fransmän talar han bättre tyska. Mourlevat har dessutom jobbat som tysklärare i ett par år.
– Men jag ska nog lyckas säga Thank you Rachel, säger han och understryker att hustrun är väldigt hygglig och kallar henne för en stadig klippa.
– Efter varje nyskrivet kapitel läser hon tålmodigt igenom det för att ge mig feedback.