– Jag skriver om tiden då Sverige slits isär, säger han.
Staffan Hansson utvecklade under sin tid på Luleå tekniska universitet ämnet teknikhistoria, ursprungligen för att teknikstudenter behövde läsa andra ämnet än de som var kopplade till deras blivande yrke som ingenjörer. Med tiden blev teknikhistoria ett förhållandevis populärt ämne på universitetet.
– Det har varit en trevlig liv. Jag har haft ett roligt yrkesliv, säger Staffan Hansson som gick i pension år 2007.
Men viljan att forska och skriva har inte pensionerat sig. Nu är han aktuell med den tredje delen om Luleås industrihistoria som publiceras i Luleå Stadsarkivs årsbok denna höst.
– Det handlar om industrins utveckling från 1945-1970 – en tid när Sverige början slitas isär. Efter kriget var det rekordår för Sverige och goda tider. Man skrek efter arbetskraft i syd- och mellansverige medan gamla skogs- och jordbruksbygder utarmas. Det är en utflyttning som märks tydligt i norr där flyttströmmar går från byar och inland till främst Luleå men också från Norrbotten till industrijobb söderut, säger han.
Luleås tillväxt hör till stor del samman med NJA:s utveckling, samtidigt som flera gamla och viktiga Luleåföretag går under. Staffan Hansson nämner Luleå träsliperi, Luleå Varv, Backtemans, tegelbruken i Sunderbyn och skofabriken i Råneå.
– Det var företag som klarat sig bra när Sveriges land och stad fortfarande var sammanbundna och beroende av varandra. När konkurrensen från Europa kom igång efter kriget hade de inte strategier för att omstrukturera och möta den nya marknaden.
Ett nytt och viktigt företag för Luleå var tillkomsten av Scania Vabis pressfabrik, nuvarande Ferruform.
– De sökte pengar från investeringsfonder som då fanns för att stärka näringslivet i landet. Men av de pengar Scania Vabis fick för att etablera sig i Luleå gick bara en bråkdel hit. Det mesta av pengarna använde företaget för att utveckla fabriken i Södertälje. Så har det sett ut för flera företag under denna tid, menar Staffan Hansson.
Han menar dock att Luleå kan vara glada över att dåvarande NJA hade staten som ägare.
– Under sju år gick NJA med förlust under 1960-talet. Hade det varit ett privatägt bolag hade SSAB troligen inte funnits idag. Det är bara att se vad som hände med Boliden och Laisvallgruvan som lades ned under dessa svåra år, säger Staffan Hansson.