Det skulle bli den största Konstrundan någonsin med ett 60-tal anmälda konstnärer. Men efter moget övervägande beslutade arrangören Pia Schmaltz från organisationen Konstnärer i Norrbotten att ställa in.

– Det känns lite ledsamt, tillstår hon.

Hon bor tillsammans med konstnären Bengt Frank på Hamnholmen utanför Luleå, dit det brukar komma ett 40-tal besökare under Konstrundan ett vanligt år.

– Här skulle jag ha ställt min keramik ute i blåbärsriset, kanske gjort i ordning en vitsippsbacke, berättar Pia Schmaltz när konstnärsparet möter upp ute i trädgården.

Bengt Frank har fått mycket ny inspiration efter vistelsestipendium i Frankrike, berättar han. Han har arbetat med något som han kallar ”small paintings” på senare tid. Vid sidan av dem hänger ett par riktigt stora målningar. 

Även om de är vana vid att leva ganska isolerat och jobba hemifrån, så tycker Pia Schmaltz att hon blir påverkad av Corona.

– Man börjar närma sig depression vid det här laget. Hela samhällsenergin har gått i botten och alla arrangemang för oss konstnärer är inställda.

Bengt Frank har turen att ha en utställning just nu i Regionhuset. De arbetar båda också för att kunna skicka in bidrag till ett extra konstinköp som Region Norrbotten gör. Men det är mycket annat som inte blir av och det blir ekonomiskt kännbart.

I korridorerna på Kronan är det många av Luleås konstnärer som brukar öppna sina ateljéer under Konstrundan. Nu är det knappt någon här och arbetar, berättar Bertil Sundstedt och Karin EE von Törne Haern. I år skulle de också ha bjudit in deltagare från hennes akvarellkurser. Men även kurserna har fått ta paus.

– Allt fryser inne. Mina kurser, Bertils skriverier och våra utställningar, konstaterar hon.

I deras gemensamma ateljé hänger deras målningar sida vid sida på väggarna. Det är akvareller, emaljer, akrylmålningar och collage.

Som konstnärer har de låg pension och inte råd att sluta arbeta, trots att de båda har fyllt 71, om de ska kunna fortsätta behålla sin ateljé. 

Om Corona kommer att göra avtryck i deras konst är de osäkra på.

– Vi målar redan ganska dystra bilder, så nu får det inte bli ännu dystrare, skämtar hon.

Hon tror däremot att det kan bli så att man målar mindre som har med yttervärlden att göra och istället tar intryck av det man drömmer om och tänker. Några planer på att ge upp har ingen av dem.

– Konsten är inte i huvudsak en inkomstkälla, den är själva livsnerven för oss konstnärer. Vi kommer alltid att fortsätta så länge vi bara kan, säger Karin EE von Törne Haern.

Inger Thurfjell i Brändön hade gått ihop med flera andra konstnärer för att hålla öppet hus i en lokal i Överkalix under årets konstrunda. Det är nu inställt.

Hon hade tidigare i år en utställning i Boden som stängdes efter bara en vecka och hon är osäker på om hennes utställning i Gällivare i september blir av.

– Det är tråkigt, men inget att göra något åt.

Läget har gjort att hon har tappat något av den vanliga motivationen. 

– Jag har börjat städa min ateljé och så syr jag kläder. Konsten får vila ett tag.

Hon tror att isoleringen påverkar oss negativt.

– Det är ju en depressiv stämning i samhället och folk är rädda. 

Hon är övertygad om att våren 2020 kommer att avspegla sig i konsten, både i hennes och andras.

Men för egen del kan hon även se fördelar med att leva mer isolerat.

–Tiden stannar upp. Jag är mer i nuet nu och känner mig närmare naturen.