I veckan drar Dansinitiativet och Lule Stassteater igång sin första samproduktion, "Hela havet stormar".
– Det är väldigt lärorikt och dessutom roligt att få en vardaglig gemenskap, för vi är ju så pass få som jobbar hos oss, säger Marie Wårell, Dansinitiativet.
– Vi lyfter varandra och når varandras publik, tillägger Jonna Valikainen, Lule stassteater.
Våren har varit prövande för dem med inställda publika evenemang, varsel av personal och framtiden är svårplanerad. Därför tycker de att det är extra roligt att komma igång med ett konstnärligt arbete nu. Ekonomiskt är det också bra att samarbeta.
Lika ovanligt som det är för Dansinitiativet att jobba med text, är det för Lule stassteater att jobba med dans, så på det viset blir det en annorlunda uppsättning för båda.
Men förberedelserna har inte startat som de hade tänkt sig. En workshopvecka i Luleå fick ersättas med en workshop på videolänk. På fem olika orter runt om i Sverige befinner sig det konstnärliga teamet för att planera föreställningen som har premiär 2 oktober.
De tycker att det är värdefullt att få komma igång, även om en del moment av förklarliga skäl är svåra att utföra på distans när det gäller en dansföreställning.
– Men syftet var ju också att vi skulle få bekanta oss med varandra och lära känna varandras nyanser, säger Marie Wårell.
”Hela havet stormar” bygger på ett manus skrivet av America Vera-Zavala. För koreografi och regi står Carl Olof Berg från Stockholm. Berättelsen om 14-åriga Laura Becker från Nederländerna som seglade jorden runt år 2010 har funnits med honom i flera år, men det är först nu han har fått chansen att göra någonting av den.
– Den ifrågasätter mina föreställningar om vems kropp och psyke som krävs för att segla runt jorden ensam och det är med utgångspunkt i hennes resa genom havens stormar som vi ska möta mellanstadiepubliken.
Det handlar mycket om mod, men också om liv och död och att drabbas av katastrofer. Symboliskt ser han flera paralleller till annat som pågår i världen idag.
– Vi har pratat om Greta Thunberg och om att vara ung och befinna sig i stormens öga. Men också om pandemin, att hålla styrkurs och inte veta om man ska överleva och om att vara ensam i karantän.
Carl Olof Berg hoppas få mellanstadieeleverna att reflektera över vad som krävs för att ta sig igenom den stora seglats som livet kan betraktas som.