Röörs salong på Norrbottensteatern på torsdagskvällen fick ett annorlunda tema.
– Jag tycker det var ganska självklart att ha en kväll om Ukraina med tanke på allting som händer och upptar oss tankemässigt och känslomässigt. När jag presenterade idén för ensemblen var alla direkt med på idén, säger Gunilla Röör.
Hon började med att gå till biblioteket för att ta reda på vad det finns för ukrainsk litteratur. Till sin hjälp att sätta ihop föreställningen hade hon sedan skådespelerskan och musikern Maria Pontén, kapellmästaren Tomas Isacsson och resten av ensemblen.
Särskilt inbjuden gäst var Maria Sjöstedt som är frilansmusiker och lärare i fiol vid Luleå kulturskola. Hon är själv född och uppvuxen i Ukraina och har utbildat sig vid musikhögskolan i Kiev. Hon bidrog med ett fiolstycke av Miroslav Skoryk från Ukraina och läste texten "Det rör mig ej" av Toras Sjevtjenko tillsammans med Martin Sundbom. Det var även hon som hade tipsat kapellmästaren om körstycken från Ukraina och Kievsången som framfördes under kvällen.
Maria Sjöstedt berättar att hennes föräldrar är kvar i Kiev.
– Jag mår jättedåligt, eftersom jag inte kan göra något. Mina släktingars barn sitter i skyddsrum nu. De sover inte och de hackar tänderna på nätterna. Mat och vatten håller på att ta slut.
Släktingar som arbetar i sjukvården vittnar om många skadade och döda, även barn.
– Folk dör varje dag och varje sekund är det ett nytt barn som tvingas på flykt från Ukraina. Det är bara hänsynslöst och hemskt.
Hon är tacksam över Norrbottensteaterns initiativ och att hon blev inbjuden att medverka.
– Som kulturmänniska och konstnär måste man höja rösten för det goda, för kärleken och för freden. Det var det vi gjorde.
Utöver de ukrainska inslagen bjöd kvällen på andra texter och sånger om krig och fred och om livet, alltifrån en dikt av Karin Boye till en monolog av Mustafa Can, Lalehs "En stund på jorden", en sydsamisk jojk och "Ko över Sarek".
Det var så många kom, över 200, att de blev tvungna att byta lokal. Entrén var fri, istället samlades pengar in till Ukraina.
– Att det var så många som ville komma ser jag som ett bevis på att vi behöver umgås kring de här svåra frågorna. Man hade kunnat välja att ha en politisk diskussion eller paneldebatt också men vi ville göra så här, säger Gunilla Röör.