På expedition med Bronte

Konstnären Magnus Svensson från Luleå ställer ut i Kiruna. Det är för hans del den första separatutställningen i länet.

8 maj 2010 06:00
För ganska exakt ett år sedan kramade kommunalrådet Kenneth Stålnacke avtryckaren på en gammal pistol ur Kirunas samlingar och sa "pang". Allt för att markera att nu hade det avfyrats, startskottet för ett länsmuseum för konst i Kiruna - en fråga som stötts och blötts i många år.

 

Väldigt konkret handlar det hela just nu om att Kiruna kommun och landstinget i Norrbotten under tre år tillsammans satsar sammanlagt tre miljoner kronor på olika konstprojekt som marknadsförs under det gemensamma namnet Konstmuseet i norr och som i en framtid förhoppningsvis ska resultera både i verksamhet och byggnad. Samordnare på deltid är länskonstnären Bengt Frank.

 

För närvarande pågår fyra projekt under Konstmuseet i norrs signatur. Utställningen Tro, hopp och kärlek, bestående av ett femtontal verk från samlingarna i Kiruna som turnerar runt i Norrbottens alla kommuner och medföljs av en konstpedagogisk verksamhet på skolor - för både utställning och pedagogik ansvarar konstnärsgruppen Koncentrat i Kiruna. En annan konstnärsgrupp, Kilen hemmahörande i Luleå, driver ett annat pedagogiskt projekt ute på länets skolor - Labyrint.

 

Koncentrat väljer
Det fjärde projektet under länskonstmuseets paraply kallas för Spets och handlar sammanlagt om tre utställningar som speglar samtidskonsten på Nordkalotten. Även där svarar Koncentrat för val av konstnärer till utställningarna i Kirunas stadshus.

 

Första konstnären ut var norska Charlotte Nilsen som på plats i Kiruna stadshus skapade en egen syateljé i plexiglas där hon bjöd in publiken till att prova kläder ur kollektionen Tivoli redesign.

 

I dag lördag öppnas den andra Spetsutställningen i ordningen och när medlemmarna i Koncentrat väljer ett intressant konstnärsskap från den svenska delen av Nordkalotten blir det Magnus Svensson från Luleå.

 

- Han sysslar med ett mycket spännande måleri och har återvänt till Norrbotten efter många års konststudier på annat håll i landet. Valet kändes ganska självklart, säger Victoria Andersson i Koncentrat.

 

Ateljéstipendiat i Luleå
Förra året utsågs Magnus Svensson till Luleå kommuns ateljéstipendiat, vilket förutom tillgång till egen ateljé ute på Kronan innebär en utställning på Konsthallen i november 2010. Men debuten för en separatutställning i Norrbotten sker alltså i "Kirunabornas vardagsrum", som det berömda stadshuset emellanåt kallas.

 

- Det känns roligt att det blir just i Kiruna. Hittills har jag mest ställt ut i grupp, det här är något helt annat. Men jag tycker om det, då får jag styra över luften. Mina bilder är rätt sköra, svårt att ha något annat nära dem, säger Magnus Svensson.

 

Till Kiruna har han tagit med sig stora bilder, den minsta mäter 130 x 140. Alla heter de Bronte, precis som författarsystrarna, men utan prickarna över e:et. Genom alla år på konstskolor - först i Sunderbyn, sedan på Gerlesborg och på konsthögskolorna i Malmö och Umeå - har utvecklingen gått mot det mer avskalade. I utställningskatalogen skriver poeten Linus Gårdfeldt, som också medverkar under lördagens vernissage, om Magnus Svenssons bilder som "historier nedtäljda till skinande skelett".

 

Sensuella hemligheter
De sensuella Bronte-bilderna med sina inbjudande och hemlighetsfulla kullar rymmer urgamla och storstilade måleritraditioner. Någonstans finns också berättelserna, drömmarna om att få fara iväg, mäta ut avstånd.

 

- Men livet är ingen ursäkt för att göra bilder. Ibland träffar man rätt, särskilt när man är nollställd inför sina egna bekymmer. Den här utställningen handlar om att längta bort för att få komma hem. Hela Bronte-grejen är på sätt och vis en expedition, säger Magnus Svensson.

 

Själva skapandet finner han ganska självklart, men att tala om sin konst är problematiskt. Privat säger han sig vara otroligt sentimental emellanåt, men aldrig när han målar.

 

- När man målar går det inte att svamla, då kan man inte bocka sig inför sentimentaliteten. Bilder handlar om något mycket större. Eller kanske om något mycket mindre, om det vi trampar på. Om att förflytta sig från en plats till en annan. Att göra fel på rätt sätt, det är då det kan bli bra.

 

Fotnot: På Kuriren.nu finns en längre intervju med Magnus Svensson från oktober förra året.
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!