Tornedalens musik tillhör världen

Fredagkväll, TV-inspelning, fullsmockat i Lilla salen, cafésittning, en bar i hörnet

 

Kamerorna på On, producenten Hans Alatalo introducerar kvällen, förklarar det här med teveinspelningens särskilda dramaturgi:

 

Javisst, applådera, vissla och stampa takten, men spring inte framför kamerorna, vad ni än gör, gör det bakom kameramännen!

9 november 2009 06:00

 

För mig kommer knockouten när Willy Clay Band går på scenen. Kanontung, cool Norrbottenscountry. Kiruna, Junosuando och Kurravaara må vara basen, men därifrån till Nashville är steget inte långt.

 

 

Man kan säga att Willy Clay Band tillhör världen. Man kan säga att de tre fyra låtar vi fick höra i fredags var helgjutna, på samma självklara sätt som den järnmalmspellets som rullar mot Narvik och vidare ut i världen eller de stålämnen som rullar ut ur stålverken för att bli bilar, gitarrer och takplåt.

 

Det var en fröjd att uppleva. Stämsången, gitarrerna, jag fick rysningar bort mot förr i tiden; Crosby, Stills, Nash and Young, Buffalo Springfield, The Byrds.

 

Jag tappade snabbt omdömet. Den analytiska förmågan försvann och ersattes med en stark känsla för Här och Nu.

 

 

En riktig och sann bild av Tornedalen växte fram, en bild som bara bekräftade tesen att de gamla reseskildrarna genom seklerna inte hade fel. Olaus Magnus, Linné, Giuseppe Acerbi, Reginaud Othier, Samuli Paulaharju.

 

Det var till Torneälven och Tornedalen de drog för att hitta det nya och viktiga. Inte stannade de i Luleå, möjligen då för att vattna hästarna och sedan dra vidare uppåt, alltid uppåt och inåt landet.

 

Så kändes det den här kvällen.

 

O, Tornedalen, du Norrbottens vagga! Följ Torneälven från havet och du lär finna frid i ditt sinne. Och nästan längst upp, där Torneträsk börjar breda ut sig, där stannar du och börjar tillbedja de hedniska gudarna i Willy Clay Band.

 

 

Tornedalskvällen var förstås mer än Willy Clay Band.

 

Jord, Raj Raj Band, Markus Fagervall, Carina Henriksson, alla var de bra och mer än okej.

 

Jord visade att folkmusiken må ha ett vemodigt yttre skinn, men när Jord hanterar musiken kommer det in starka känslor, och en vacker stämning. Sången, harmonierna, dragspelet, allt bidrar.

 

 

MaRKus Fagervall, rösten och en akustisk gitarr nåde fram och in i publiken. Markus gjorde också en duett tillsammans med Willy Clay Band. The Miner, hette låten, nu översatt till meänkielä, Kruuvamies. Den stämsången etsade sig in i kroppen som en kraftfull tatuering.

 

Raj Raj Band bidrog med sväng, gung och humor, Carina Henriksson med operakänsla i ett par vemodiga kärlekssånger.

 

De som inte lyckades få plats på de två konserterna i helgen, får chansen att se allt i tre halvtimmesprogram som ska sändas i TV under julhelgen. Glöm inte det!

 

 

Tornedalsfest

 

Jord, Carina Henriksson, Raj Raj Band, Markus Fagervall, Willy Clay Band

 

Kulturens hus, Luleå

 

Lilla salen
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Lars Hedström