– Då går jag och lägger mig.
Annars är det svårt att förstå för en utomstående vilka av dygnets timmar Johan Linton, lektor i arkitekturhistoria vid Luleå tekniska universitet, inte arbetar. Ta bara följande: med en lätthet för matematik och fysik började han läsa teknisk fysik på Chalmers eftersom han inte visste vad han ville göra. Ganska snart hittade han arkitekturen och tog därmed parallella examina; en som civilingenjör, en som arkitekt. Dessutom har han designat ett antal möbler, fördjupat sig i arkitekturhistoria och lärt sig ett antal språk.
– Är man intresserad av arkitektur, renässansen och barocken är det bra att kunna tala samma språk med andra arkitekter, säger han som förklaring.
Han har dessutom skrivit otaliga artiklar, publikationer och några böcker.
Jobbar du jämt?
– Jag brukar få den frågan. Jag har mina föräldrar kvar i Göteborg. Jag kopplar av tillsammans med dem, min fru och mina vänner, men visst jag eftersom jag är intresserad av det jag gör blir det mycket arbete.
Sedan i våras är han anställd som lektor i arkitekturhistoria, en tjänst vid Luleå tekniska universitet han är mycket glad och nöjd med.
– Det är ett fint universitet och en bra utbildning. Det är också roligt att få bekanta sig med en ny stad. Naturen är mer påtaglig här än i Göteborg där jag har min bas och jag upplever att människorna är lugnare. Det är lättare att nå personlig kontakt med folk här, säger han.
Däremot har han inte hunnit bekanta sig med staden lika mycket som han önskar. När han flyger upp ungefär en gång var tredje vecka kretsar livet företrädesvis runt hans undervisning på campus.
– Men jag har vandrat runt i kyrkbyn en eftermiddag och så besöker jag alltid Shopping. En fin byggnad av Ralph Erskin som blivit lite misshandlad under åren, men en byggnad jag aldrig blir riktigt färdig med.
Annars är han, förutom sin möbeldesign, kanske mest känd för sin internationella spetskompetens kring den fransk-schweiziske arkitekten Le Corbusier, en pseudonym för Charles-Édouard Jeanneret.
– Det var när jag skulle skriva min licentiatuppsats och senare doktorsavhandling som jag började intressera mig för Le Corbusier. Han anses vara modernismens främste teoretiker
och har haft ett otroligt inflytande över 1900-talets arkitektur.
Le Corbusier hävdade att hus var ”maskiner att bo i” (machines à habiter) och liksom de ryska konstruktivisterna och de tyska Bauhausarkitekterna att maskinen var fördelaktig. Därför skulle hus uppfattas, konstrueras och produceras på samma rationella sätt som bilar och flygplan. Traditionella och irrationella planerade och konstruerade hus svek också löftet om den nya tidsålder och angenäma liv för människan som maskinen kunde tillföra.
– Det som utmärker honom är hans förmåga att förnya sig. När han lämnade funkisen för att rita nya mer organiska byggnader var det många arkitekter som undrade varför. Men han följde sin övertygelse och skapade på slutet byggnader som verkligen skiljde sig från en arkitektur han förknippats med. Dessutom hade han en mycket bred kompetens. Jobbade med stadsplanering och grafisk formgivning samt att han var författare och bildkonstnär. Han ritade också alla möjliga olika sorters hus; bostäder, fritidshus, kulturhus... Han hade en otrolig spännvidd och vill man förstå vår tids arkitektur måste man förstå hans tankar.
Och när Luleås bostadsbyggande och utveckling kommer på tal, utan en stadsarkitekt, säger han:
– Luleå har en stor rikedom och det är närheten till vatten. Med tanke på att det ska byggas mycket bostäder är det olyckligt om det saknas stadsarkitekt. Det behövs en arkitekts kompetens, säger han.