– Om jag bara ser på den tid som jag varit här är det absolut så att det utvecklats väldigt mycket. Jag tycker det har blivit mer teater och inte bara revyer som många ägnat sig åt innan, utan nu är det mer allt möjligt, säger Catherine Parment, länsregissör sedan tio år.
Hon menar också att amatörteatern är viktig för tillväxten inom teatern. Eller som hon väljer att kalla det – folkteater.
– Man startar ju någonstans även om det är i skolan eller i en organiserad förening. Hela landet är fullt av vad jag tycker man kan kalla folkteater. När man säger amatörteater får man en bild av något ”sämre”. Det är det som är så tråkigt. Bra skådespelare finns det liksom i alla läger precis som det finns mindre bra. Det är klart att talang och begåvning kan slå över alla bredder, säger hon.
Marianne Lindgren, verksamhetsledare för Teater Bröt och ordförande för Amatörteaterns riksförbund i Norrbotten, ser amatörteater som något utvecklande.
– Vi är som vilket annat intresse som sport, spela kort, schack eller vad det nu är. Man vill uttrycka sig och kanske berätta något. Det som är viktigt och varför jag fortsätter med det är för att jag såg att det kan få människor att växa. Jag hade inte upplevt det tidigare, varken i skolan eller arbetslivet.
– Och det spelar ingen roll vilken ålder man är. På Bröt har vi jobbat sedan 2007 med Minnenas teater där man får tillåtelse att växa när man är 70, 80 år och få göra det man velat göra hela livet, fast förutsättningarna inte har funnits, säger Marianne Lindgren.
Hur ser läget ut för amatörteater i länet?
– Det ser lite olika ut i alla byar och alla samhällen. Alla har inte samma förutsättningar heller.
Amatörteaterns riksförbund i Norrbotten har 218 medlemmar med en medelålder på 47 år. En utmaning är att locka unga människor till amatörteatern.
Hur ser tillväxten ut?
– Den finns, den är kanske inte lika stor som vi önskar, men det är ett långsiktigt arbete. Det är lite svårt när man kanske bara kör sin revy och inte något mer med det året. Man har ingen som jobbar i samhället eller byn med just teaterverksamhet. Det har vi jobbat med i många år och det kommer och går unga människor, säger Marianne Lindgren.
För att försöka få in ungdomar i amatörteatern arrangeras det bland annat ett akrobat- och cirkusläger i länet under sommaren tillsammans med alla amatörteaterföreningar, där de bland annat får hjälp av Clowner utan gränser. Lägret riktar främst in sig på personer yngre än 25 år.
Hur ser framtiden ut?
– Den ser ljus ut, den kommer att utvecklas och den kanske inte kommer se ut som den har gjort utan kanske på ett annat sätt. Det vet vi ju, att de nya unga människorna måste vara med och skapa.
I de stadgar som Amatörteaterns riksförbund har står det bland annat att de ser ett ”aktivt folkligt kulturutbyte” som ”ett viktigt medel i kampen mot fördomar och främlingsfientlighet”. Till det clownlägret som arrangeras i sommar har de bland annat ett antal reserverade platser för nyanlända.
– Jag såg när jag började att det fanns en ojämställdhet i amatörteater, åtminstone i Kalix. Vad vi visar på scenen har jag velat jobba och ändra på. Förstärker vi fördomar eller vad gör vi? Det är viktigt och ett arbete som egentligen bara har börjat för några år sedan.
– Jag tycker att det börjar se närmare ut. Det börjar bli fler kvinnor i betydande roller. Vi är inte kaffeflickor längre, säger Marianne Lindgren.