Mik är elva år och lever med sin pappa och storebror i en Stockholmsförort. Pappan är gravt alkoholiserad och barnen tar hjälp av varandra i kampen för att hålla fasaden. När pappan läggs in på behandlingshem griper samhället in. Bröderna separeras och Mik skickas till sin faster Lena i norrbottnisk glesbygd.
Det är Martin Högdahls debut som långfilmsregissör. Perspektivet är barnets och lekfulla fantasiscener varvas med brutal realism.
Barns utsatthet
- Vi ville göra en modern saga för en åldersgrupp som inte har haft så mycket bra film. Det har funnits ett hål där, säger Martin Högdahl, nyss hemkommen från filmfestivalen i Berlin.
Filmen skildrar barnets utsatthet - men samtidiga styrka - och samhällets stelbenthet. När Mik finner trygghet hos sin faster, får nya vänner och blir förälskad, bryter socialtjänsten in för att skicka honom vidare. Till ett annat hem, till en traditionell kärnfamilj, till normen.
- Det handlar om hur vi ser på varandra och hur vi behandlar våra barn. Människor måste komma före ideologier och principer. Det vill jag säga till världen, säger Martin Högdahl.
Den psykologiskt krävande huvudrollen spelas av Philip Olsson från Stockholm, som var på plats i Älvsbyn för att berätta om filmen.
- Jag försökte leva mig in i rollen som Mik, fick läsa manus och försöka bli som han. Jag trodde inte att det skulle bli så bra som det blev, säger han.
Pi, flickan som Mik blir kär i, spelas av Feline Andersson från Malmö. Kompisarna Oskar och Philip spelas av Hampus Andersson, Älvsbyn, och William Nordberg, Luleå. Barnen är tämligen ense om att det var roligast att spela in den scen som innebar att de fick äta hur mycket godis som helst.
- Och typ att träffa jätteschyssta kompisar, det var jätteroligt, säger Hampus Andersson.
Isdraken går upp på biograferna den 24 februari och är såld till sex länder.