Kulturnatten bjuder på intellektuella utmaningar

Att ströva runt bland alla kulturella uttryck – det är lyx. Inte minst att se andra människor efter en lång golgatavandring i ett stort nedstängt samhälle. Är det förmätet att kalla det en kulturell fest??

Kulturredaktör Eva Åström

Kulturredaktör Eva Åström

Foto: norr media

Krönika2021-09-12 00:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det var som att även solen bestämt sig. Den lös och värmde Kulturnatten 2021 i Luleå – likt en trösterik kram efter en lång kulturell karantän. Kanske mindre folk än vanligt, men långt fler än vi alla sett det senaste ett och ett halvt året.

Kö till Norrbottensteaterns öppna repetitioner...

Fullbokat på Ebeneser när Bo Selinder och Bältornas män höll konsert på lördagskvällen...

Och närmast fullsatt på Lillan i Luleå när Madde Lundberg bjöd på musik- och berättarföreställningen "Vem var Joe Hill?"

Bara ett axplock av alla de akter och upplevelser som bjöds denna lördag från 12.00 till 23.00 när Baruk Khazad gjorde entré på Kulturens hus i Lilla salen.

Minnesvärt är inte minst Norrbotten NEO:s konsert "Klanger i natten" i Luleå Domkyrka. En ensemble av yppersta klass som ger en GRATIS konsert! Det, damer och herrar, är inte lyx, utan ultra lyx. Detta är en ensemble som bjöd på en musikalisk resa från Bach till nutida musik. Och vi som var där kunde bara njuta och förundras när toner, atonala eller fyllda med melodi och klang, genljöd i kyrkorummet. En musikalisk resa bortom förnuft och intellektuell analys. En stund att känna på djupet. 

Men det kanske mest spännande med Kulturnatten är alla de okända talanger som kan överraska. Jag tänker inte minst på Madde Lundbergs musik- och berättarföreställning om Joe Hill – svensken från Gävle som emigrerade till USA och blev betydelsefull i den amerikanska fackföreningsrörelsen – inte minst genom sina sånger.

Uppvuxen i ett kristet hem men såg Frälsningsarmén ta parti för arbetsgivare och jobbhajar skapade han kampsånger till Frälsningsarméns låtar – ett värv som även Bob Dylan tagit inspiration av.

Madde Lundbergs föreställning är förvisso i behov av en regissör, men förvånar med sin tematik och inte minst sin sångröst. Och kanske är det Kulturnattens största uppgift – förutom att underhålla och väcka frågor om vår samtid – men kanske främst att lyfta fram dolda talanger och tämligen okända berättelser. Historien om Joe Hill tillhör definitivt ett levnadsöde i en historisk kontext med önskan att en mångfald unga skulle få ta del av. Arbetarrörelsen då och dess krav är närmast ett karbonpapper på alla de som idag slavar i samtidens gigekonomi. Har vi, ärligt, inte kommit längre i ett samhällsbygge för alla...