När jag var ny i mediebranschen fick jag lära mig ett nytt begrepp: Sommartorka. Juli månad beskrevs som någon slags oändlig ökenvandring då hela samhället låg i träda. Myndigheter var stängda, utredningar stod stilla och i stort sett alla invånare flydde länet för den årliga semesterresan. Samtidigt.
Det låg faktiskt något i den beskrivningen. Under en månad, med start runt midsommar, var väldigt många människor frånkopplade och snudd på oanträffbara. De tog paus från vardagen och ett påtagligt lugn lade sig.
Vi journalister ägnade veckor åt förproduktion av tidlösa artiklar och inslag för att hålla tv-sändningar och tidningar flytande under industrisemestern och när det inträffade något dramatiskt på försommaren var det nästan som att redaktionerna, mitt i allt elände, pustade ut. Nu skulle vi ha något att fylla sidorna med under årets mest tungjobbade period.
I dag är det inte så längre. Nu åker vi norrbottningar på vintersemester, barnen går på sommarförskola och de flesta människor är konstant uppkopplade via mobiltelefoner och sociala medier. Alltid anträffbara.
1984, då sommartorkan borde varit som värst, fylldes spaltmeter efter spaltmeter i Norrbottens-Kuriren med skakande läsning om mordet på Holger Pohjanen. En yngling hade skjutit vilt omkring sig i centrala Gällivare och dödat polismannen och samtidigt skadat ytterligare ett flertal personer.
Den här historien var för övrigt veckans läsning hemma vid vårt frukostbord då vi i tisdags publicerade Peter Johanssons inlevelsefulla dokument om händelsen som skakade om hela Sverige för 30 år sedan. När jag själv läste texten gick kalla kårar längs ryggraden. Vid den tidpunkten var jag sex år gammal och bodde ett stenkast från Sjöparksskolan.
Vi hörde skotten eka mellan husfasaderna. Jag minns att vi stod i vardagsrumsfönstret, mamma, pappa och jag och försökte få syn på vad vi trodde var fyrverkerier. Vi kunde väl aldrig drömma om att något så fasansfullt skulle kunna hända i vårt trygga kvarter, alldeles intill lekparken som jag älskade.
Utan lokaltidningen hade vi nog aldrig fått hela berättelsen om vad som inträffat och i dag, tre decennier senare kan vi gå tillbaka i arkivet och läsa om händelsen på nytt. Ett litet stycke historia i vårt älskade Norrbotten.
Låt oss hoppas på en fullspäckad nyhetstidning hela sommaren – utan ond bråd död.
Jag och Mats Ehnbom tar nu sommaruppehåll med våra krönikor och önskar dig en riktigt trevlig sommar!