Det finns knappast något vackrare än blida. När luften blir mild, snön börjar mjukna och våren droppar från taken. Men redan nu, i Luleå? Som så här års ska vara klart och kallt. Hårdpackad snö ska knarra under fötterna.
Jag är inte den enda norrbottning som har börjat känna oro för klimatet, som ägnat ändlösa samtal åt var vädret och världen är på väg. Vattnet ligger fritt runt öar i Luleå skärgård, rapporterar Norrbottens-Kuriren. Isvägarna kan inte öppnas och isdjuret i Stadsparken, som gläder så många barn, kan inte byggas så länge det är så här varmt.
I min andra favoritstad här i världen, New York, har väderoron varit den motsatta. Där tvingades räddningstjänsten varna för livshotande temperaturer på 25 minusgrader, med risk för köldchocker och frostskador. Härbärgen över hela USA har fyllts av stelfrusna hemlösa och tusentals flighter har ställts in.
Businessweek.com konstaterar att klimatförändringar inte bara kan höja temperaturer utan även sänka dem. När Arktis isar smälter minskar temperaturskillnaderna i världen. Varma vindar förs längre norrut och kalla vindar längre söderut.
Så hamnar Norrbottens närområde i världens blickfång, igen. I höstas möttes Arktiska rådet i Kiruna. Temperaturen ökar dubbelt så snabbt i Arktis som på resten av jorden. Om det fortsätter kommer Arktis att vara isfritt på somrarna om 30-40 år. Men Arktiska rådet diskuterar inte naturkatastroferna det kan innebära utan låter istället oljeutvinningen stå i fokus.
Oljeanvändningen ger klimatförändringar som gör att den arktiska isen smälter – vilket innebär att ännu oanvända oljereserver under Arktis blir lättare att borra upp. Det är ett livsfarligt moment 22, som hotar både människa och natur.
I dag är koldioxidhalten i atmosfären över 40 procent högre än innan industrialismens genombrott på 1800-talet. Enligt FN:s klimatrapport dröjer det flera hundra år, kanske uppemot tusen, innan vi kan se den fulla effekten av de utsläpp människan ställer till med idag.
– Situationen för världen är jätteallvarlig. Vi måste helt enkelt minska våra utsläpp av växthusgaser, säger Sten Bergström, professor vid SMHI, till Aftonbladet.
En undersökning från Greenpeace visar att hela 83 procent avsvenskarna vill verka mot att borra efter olja i Arktis. Sverige har varit ordförande i Arktiska rådet de senaste två åren, men utan att ifrågasätta oljeborrningen.
Allt fler människor gör vad de kan för att stoppa klimatförändringarna. Sopsorterar efter bästa förmåga. Väljer kollektivtrafiken och cykeln framför bilen. Funderar åtminstone på att äta mindre kött.
Sådana insatser från vanligt folk är viktiga, men kommer aldrig att räcka för att undanröja klimathotet. Om utsläppen av växthusgaser någonsin ska komma ner på acceptabla nivåer måste politikerna börja fatta krävande beslut som innebär stora omställningar.
Meteorologen Pär Holmgren skräder inte orden i Aftonbladet:
– Det kommer att vara som när slaveriet avskaffades eller kvinnor fick rösträtt. Sådana saker som fram till dess att det skedde betraktades som omöjligt, men efteråt insåg alla det självklara i det.
Det finns knappast något obehagligare än att konstatera att vi människor kanske är på väg att döda jorden. Sådana tankar kan ge vem som helst klimatångest. Men nu är det som det är. Vi är människor och det innebär att vi har fått gåvan att förstå sambandet mellan orsak och verkan. Därmed ansvaret att rädda det av världen som räddas kan.
Vi äger inte jorden, vi har lånat den av våra barn, som det stod på en affisch någonstans när jag var liten. Vad jag minns är det budskapet det första jag lärde mig att läsa.