Vilket jobb väljer man om man vill göra så lite som möjligt. Den frågan kastas ut i luften bland några gubbar runt ett bord. Debatten blev livlig och jag ska inte avslöja vilka yrken som kastades fram – någon kan ju få för sig att hen uppfattas som mindre flitig.
Jag dristar mig dock till avslöja två egna favoriter som känns så där lagom indolenta för en lätting som jag – figurant och programguide. Jag är rätt oklar över vad den förstnämnde gör men ser framför mig någon som står i ett hörn och låtsas vara ett träd någon timme per dag. Det skulle jag fixa.
Den senare jobbar på radio och får rycka in cirka 30 sekunder per timma. Om det inte pågår annat bakom kulisserna som jag missat, som att en programguide också måste skura korridorer och putsa mikrofoner. Men det tror jag inte.
Ett annat val: apelsiner eller bananer – vad skulle du sakna mest om vi blev avskurna från omvärlden. Detta som ett inte helt seriöst samtal om det kärva världsläget och den allt mer sannolika tanken på en omfattande konflikt som innebär att Sverige blir helt avskuret från omvärlden. Det har ju hänt förr. Vad händer om all införsel av varor stoppas.
Ja, vi skulle bli mycket slankare, Sverige kan i dag försörja halva sin befolkning men jag tror inte den andra halvan nöjer sig med det. Vi får nog skära ned ransonerna till hälften allihopa.
Inget ont om potatis, kål och gröt men ett och annat skulle man säkert sakna. Jag vet vad som skulle såra mig mest: kaffe och vin. Ett liv utan flera koppar mörkrostat bryggkaffe varje förmiddag skulle vara svårt att uppskatta till fullo. Och vad vore en solnedgång över vattnet utan ett glas välkylt Chablis.
Kollegan kan inte leva utan blodapelsiner men han får nog försöka och jag känner personer som blir vandrande säkerhetsrisker när deras chokladkaka tas ifrån dem.
När jag jobbade som hamnsjåare på 70-talet hade jag en arbetskamrat som vi kan kalla Kalle. Han var nära pensionen och hade erfarenhet av den tid då vi åt kråka med rova. Kalle hade inget körkort – en egen bil låg så långt från hans sinnesvärld att ett körkort måste ha uppfattats som en lika onödig utgift som en tomt på månen.
Så Kalle körde moped till jobbet, året runt. På vintern hade han tratten, det var ett cylinderformat plaströr som satt runt ansiktet, öppet i båda ändar. Jag har ingen aning om vad det egentligen hette men tack vare tratten slapp Kalle det kalla draget mot ansiktet. Jag vet inget om aerodynamikens lagar men det blev i alla fall stiltje i tratten, trots fartvinden (ett mycket roligt ord för engelsktalande barn kan jag avslöja).
I dag är det många som cyklar året om men tratten är lika otidsenlig som en slitstark apparat. Vad det har med lata jobb och blockader att göra. Inget. Men det blev lite plats över.