Mer än två dygn har gått sedan terrorattacken i Paris. I skrivande stund är dödssiffran uppe i 129, och av de 350 skadade är tillståndet kritiskt för 99 personer.
En ofattbart fruktansvärd händelse som inte riktigt går att förstå eller ta in i sitt medvetande. Tyvärr har vi ändå en skyldighet att verkligen ta in det ofattbara i vårt medvetande och fundera över varför det här sker i vår värld – om och om igen. Analysen och insikterna måste få göra ont och skaka om oss allihop rejält. Inte minst för att vi ska lära oss någonting för framtiden.
Varje gång en terrorattack av det här slaget inträffar ställs krav på krafttag och militär vedergällning. Det är naturligt och mänskligt, men knappast särskilt ändamålsenligt. Ingenting i historien säger att våld och utplåning av enskilda terrorceller löser terroristproblemet. Erfarenheten säger tyvärr precis tvärtom. Vedergällningen skapar precis det samhälle och den grogrund för fortsatt fanatism som terroristerna vill uppnå.
Den stora frågan är hur kampen mot terrorismen ska undvika att i själva verket bli en seger för terrorismen och fanatismen i världen?
Efter attacken mot tvillingtornen World Trade center 11 september 2001 startade USA och västvärlden ett krig mot terrorismen, och skapade samtidigt ett nytt samhälle. Ett samhälle där grundläggande demokratiska värderingar sattes på undantag till förmån för jakten på terrorister. Ett samhälle där avlyssning, tortyr, övervakning och ett extremt säkerhetsfokus fick dominera på bekostnad av det öppna samhället. Ett samhälle där rädslan för det okända och annorlunda ställde människor och kulturer mot varandra och skapade mer våld och motsättningar.
Helt enkelt ett samhälle där terroristernas syfte att skrämma, söndra och förstöra demokratins grundläggande värderingar fick fullt genomslag.
Hur ska vi undvika att det händer igen?
Terrorn vinner om vi återigen tror att de enkla lösningarna utplånar terrorismen i världen. Det går inte att bomba bort världens alla terrorister, eller invadera ”terrorländer”. I själva verket är den metoden direkt kontraproduktiv. Våld föder våld och ger bara näring till mer terrorism och fanatism.
Attacken på vår demokrati måste försvaras med demokratiska metoder och bibehållna värderingar. När vi avviker från den demokratiska vägen, skapar vi ett samhälle som terroristerna vill ha. Med det sagt är jag naturligtvis inte så naiv så att jag tror att alla underrättelseverksamhet ska avskaffas. Tvärtom visar ju upprepade terrorattacker att underrättelseverksamheten på kort sikt tyvärr behövs för att skydda medborgarna.
Jag sitter naturligtvis inte på några enkla svar. Det finns inga enkla svar. Det enda jag kan konstatera är att de metoder som hittills använts inte fungerar.
Det är dock lätt att se att radikalismen frodas i fattigdom, bristande samhällstyrning, ekonomiska orättvisor, förtryck och bristande jämlikhet. Vi måste komma åt grundorsakerna till radikaliseringsprocessen för att komma åt terrorismen.
Roten till det onda måste bekämpas – att bekämpa symptomen kommer inte åt sjukdomen.