Varje tid har sina missbruksproblem. Teaterpjäsen om Jeppe på berget och frågan som aldrig ställs tycks vara evig: varför super Jeppe? När jag var i yngre tonåren rapporterades det om narkotikabeslag, samtidigt som problemen med alkohol i unga åldrar kunde ta sig farliga uttryck och många for illa. Då var sniffning det dolda missbruket. Ofta väldigt unga barn och ungdomar berusade sig på att andas lösningsmedel, svåra hjärnskador och psykoser blev det tragiska resultatet.
Som Kuriren visar i en aktuell artikel om nätdroger, ser vi nu nya uttryck för missbruk. Helt under radarn och med stora problem att kunna stoppa införseln av drogerna.
Det system som byggdes förr med att övervaka införsel kraftfullt vid gränserna är nu en större utmaning, med fri rörlighet mellan Schengenländerna i EU och därmed färre tulltjänstemän. Att bara beställa sin drog över nätet gör det dessutom mindre effektivt att rikta in sig på langare. Plötsligt är langingen en prydlig postordersida på nätet där man klickar sig fram och risken för att paketen ska fastna i gränskontrollen är liten.
Det som tidigare kunde hanteras med direkta tull- och polisinsatser har flyttat bortom möjligheten att kontrolleras. Dessutom arbetar drogbrottslingarna nu med kemi på ett sätt där de leker kurragömma med lagstiftarna genom att förändra sammansättningen i drogen lite grann, för att hinna före att substansen förbjuds. Näthandeln handlar dessutom, som Kuriren visar, mer om läkemedelsklassade preparat – där preparatet är godkänt, men livsfarlig om det används utan läkare och apotekares förskrivning.
När vi behöver internationell samverkan som bäst, då langarna flyttat utomlands till öppna, halvöppna och dolda delar av Internet, brottas drogbekämpningen med ett nytt problem: Legalisering. Länder som tidigare arbetat intensivt med att försöka påverka människor att undvika farorna med droger och missbruk, har gett upp eller till och med aktivt ändrat sig till att tillåta knark.
Jag tror att det förflyttar attityder och sätter många människoliv på spel. Tron att visst missbruk inte skulle vara lika farligt, eller att man ska skilja mellan missbruk av lättare och tyngre droger och tillåta det förra, riskerar stora samhällsvärden. De som i dag är unga, riskerar att få en syn på att det bara är en uppfattning att droger dödar eller skadar. Att de som oroar sig bara just skulle vara oroliga och att samhällets problem med att hantera lagliga droger som alkohol, gör det lika rätt att ge upp i fråga om illegala droger eller olaglig hantering av receptbelagda substanser.
Det är nog tyvärr så att samhällets insatser med att försöka minska tillgången för att minska människors konsumtion av droger, blir svårare. Tidigare kunde en hel stad riskera att fara ned i drogträsket, eller få chansen att resa sig, med fångandet av en smugglarkedja. Så är det inte i dag. Tull och polis behöver arbeta på andra sätt och att föra in substanser över en gräns blir tyvärr enklare över tid. De polisiära insatserna behöver därför mer inriktas på att inhämta kunskap och att arbeta med de som faller i missbruk och de som ännu inte fallit.
Det är det lilla samhället som vi behöver stärka. Roller och förebilder där vi finns, ser och uppmärksammar de som riskerar att gå vilse. Där är föräldraansvaret primärt, likväl som alla vi vuxna har ett ansvar. Skola, socialtjänst och polis behöver vara nära ungdomar och riskgrupper. Vi vet inte varför Jeppe missbrukar. Men det är det ännu viktigare att ta reda på nu.