Jag har en tomte på väggen med belysning, så nu ser det ut som en liten tomtestuga där jag bor, berättar svägerskan från sin plats vid en isbelagd älvfåra, tjugosju mil åt väster från Luleå räknat. Mannen och jag hälsade på några gånger i somras och lugnade ner oss.
Folk tittar, säger hon, där går hon, tänker hon bo där ensam i stugan intill skogen hela vintern?
Hon som var makens älsklingssyster blev änka i maj. När han var liten och fick stryk, låg den tre år äldre syrran under köksbordet och grät. Och svåra förluster har hon tagit sig igenom. Gråt mer, brukar hon säga till de som deppar och när du gråtit färdigt klarar du allt.
Karln var ju längre än jag så när jag klättrade upp och skulle sätta ljusslingan i tallen föll jag och slog i ändan men nu har det gått över, nämner hon i förbifarten. När det gjorde ont gick jag ut och skottade snö, det hjälpte.
Alltid när jag går till vedboden och tar mig en klabb tänker jag på mannen din och allt han hjälpte mig med, hoppas han få vara frisk och leva länge, hur är det med honom?
-Jo, det är bra. Och snart ska han ta bort stygnen från örat. Tredje gången gillt, nu är väl allt borta hoppas jag. Men vad fort det blir mörkt! Man borde verkligen skynda sig ut en stund varenda dag!
Här är jag ute hela tiden så länge det är ljust, skottar snö, hugger ved och går ut och går på isen, berättar svägerskan, men idag gick jag in tidigare. Står nu och kokar blodpalt för att ta med och bjuda på, Lisa ringde och bad mig komma dit några dar och fiska, men jag ska inte ta med skotern. Det var länge sen jag körde själv men hon har flera stycken.
Det är femton minus idag, men det ska bli varmare från söndan, sa de i radion, då hugger öringen och då passar det. Jag måste ju tänka på Hugo, se till att han klarar sig. Tänkte ta in honom men han är för snabb, han flaxar och hoppar undan. Men han brukar krypa in under servicehuset, där är det varmare har han upptäckt. Han har inga fjädrar i styret, det var nog därför han blev kvar när de andra koltrastarna for söderut.
Han gör inte som de andra fåglarna jag har, han skalar inte solrosfröna men han tycker om vanlig mat. Och färsk mjukkaka får han när jag bakat, jag brukar också skära bitar av talgbollen och det pickar han i sig.
När jag ropar: Kom Hugo, sitter han vid eldstaden och tittar på mig: Är du farlig? Jag skyndar mig och ger honom först, annars hinner lavskrikan före.
www.anitanilsson.se