Du kan springa iväg och lämna tillbaks den här boken, säger mannen, så väntar jag här.
Vad är det som är så bråttom? Ändå hoppar jag ur bilen, rundar Kulturens Hus, spurtar mot ingången förbi en man med rollator, borde stanna och öppna dörren åt honom men trycker i stället på den automatiska dörröppnaren, hoppas att han hinner innan den slår igen tänker jag, men ser i ögonvrån att det gjorde han inte.
Samvetet kniper till medan jag raskt stegar in till biblioteket, återlämningen. Bilal - På slavrutten till Europa glider in på bandet och försvinner. Återlämnandet bekräftas. Jag vänder på klacken, går mot dörren och ut.
Mannen som jag spurtade förbi är på väg in med böcker i rollatorns korg. Möter hans blick, hajar till, blir glad, stannar. Länge sen vi setts! Alltid trevligt att byta ord med den mannen. En riktig humanist, bokälskare. Har saknat honom på stan. Saknar även den tid då hans affär var den viktigaste för alla som ville ha något för själen.
Usch, varför stannade jag inte till, höll upp dörren. Brukar normalt göra det, ursäkta.
– Det gick bra. Ser att du skriver, det går bra för dig.
– Och du då? Det syns att du hänger med, dina ögon är desamma.
– Jag är rätt nöjd. Läser mycket. Brukar titta i Svensk Bokhandel, riva ut sidor med böcker som verkar intressanta, ta med hit och beställa. Och jag har trettio flickor och fem pojkar som sköter om mig. Hemtjänsten.
Innan jag släpptes av för att lämna tillbaka boken blev det en runda på gym. Vad stark du är, sa jag till en stor mörk kille som satt i roddmaskinen och andades ut, sen han dragit ruggiga vikter emot sig. Ser det ut så? skrattade han.
Hade själv fått upp pulsen genom att i godan ro trampa fem kilometer utan att komma nån vart. Hur länge ska man hålla på, undrade den store mörke när jag passerade på väg mot maskinerna. Så länge man håller, sa jag.
Men jag har faktiskt börjat tänka på det där med räkneverket. Brukar titta på de som håller en human hastighet. Att vi varelser mår bra av att simma lugnt, det upptäcktes efter ett experiment. Samma typ av fiskar delades in i två grupper och placerades i var sitt akvarium. I det som värmdes upp lite extra blev fiskarna piggare, fick klarare färger, simmade snabbare och levde kortare tid än sina systrar och bröder.
– Jag är 85, berättar bokälskaren som lugnt tog sig den tid han behövde för att ta sig till biblioteket. Och som nu bemöter mig på ett sätt som jag inte förtjänat.
www.anitanilsson.se