Efter att ha varit dalmas, ångermanlänning, närking samt norrbottning ska jag nu bli stornorrlänning. Utan att bli tillfrågad om jag vill byta etikett.
Det talas och skrivs om storregioner och nu ska Axels arv kastas på sophögen. Sex storregioner ska ersätta dagens län och regioner.
Stornorrland kallas redan den nordligaste regionen – hur man nu kan plocka bort ett par bitar från Norrland och sedan kalla det som blir kvar för Stornorrland .... men Restnorrland eller Öfvre Norrland låter ju inte heller särskilt begåvat.
Om vi nu måste buntas ihop med de övriga i norr så kan vi väl döpa den delen av landet till något fint – jag passar härmed på att lansera Botnia. Det är redan ett välbekant begrepp för området runt Bottenhavet och Bottniska viken samt kort, snärtigt och stiligt. Jag är hellre botnier än stornorrlänning.
När jag tänker närmare på saken så kommer jag aldrig att bli stornorrlänning – det känns lika mysigt och ömsint som storpotät, godsherre, svartabörshaj och gulaschbaron.
Men om vi vägrar det korkade begreppet och jag inte får gehör för Botnia – vad blir vi då? Blir alla i Kiruna och Åsele lapplänningar och förblir en bodensare norrbottning. Eller spolar vi de större sammanhangen och nöjer oss med att vara pitebor, jokkmokkare och tornedalingar.
Landskapsbegreppet är ju svagare här än i övriga landet. Tänk TV-pucken och Ring så spelar vi – det är bara Norrbotten och Västerbotten som deltar som län, resten av Sverige gör det som landskap.
I början försökte Tellemar separera Lappland från oss övriga i norr men det gick inte – när Norrbotten lottades fram så ringdes det ändå från Malmfälten:
– Men jag bor väl för höge farao i Norrbotten!
– Nej, min vän – du är en lapplänning.
Det känns lite märkligt att åter konfronteras med begreppet Norrland efter att jobbat hårt i årtionden för att få alla att begripa att vi är norrbottningar, västerbottningar, surjämtar, hälsingar med mera. Norrlänning kallar sig bara den som flyttat söder om dalälven och som underdånigt vill visa sin anpasslighet och bli accepterad av sörlänningarna.
– Jaså, du är norrlänning du – ja, det hörs ju så så snart du öppnar näbben.
– Jodå (ett nervöst he-he), morsan var dum nog att åka till Dorotea som ung och plantera tall. Hon blev på smällen bakom en stubbe men nu har jag äntligen lyckats bryta mig ut ur storskogen.
I Gästrikland är man också glad över att befrias från ”Norrland”. Trycket av att ha hela norra Sverige på sina axlar måste ha känts väldigt betungande för de stackarna. De ska nu ansluta sig till Svealand, tillsammans med hälsingarna.
Vi i Botnia vinkar adjö. Lycklig resa.