Kött i bröd kan uppenbarligen göra folk alldeles tossiga. I veckan berättade en företrädare för LRF i Nyköping att de skulle dela ut hamburgare på en skolas köttfria dag. Med motiveringen att näring är viktigt, ”särskilt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga.”
Ja, det uttalandet fick ju Lantbrukarnas Riksförbund äta upp rätt snabbt.
Samtidigt är Norrbotten epicentrum för en annan och större hamburgerskandal. Den som handlar om att Max-bröderna Richard och Christoffer Bergfors har varnat sina anställda för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.
”Om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kommer att få stora konsekvenser för vår tillväxt”, skriver de i sitt månadsbrev för januari.
Jag skulle kunna göra mig hur lustig som helst över detta – och över den efterföljande debatten. Att Max, det röda Norrbottens stora stolthet, plötsligt visar sig servera moderathamburgare. Och att Maxburgare visar sig vara det enda som ingen politiker vill triangulera om. Antingen är de för eller mot.
Men jag ska vara allvarlig. För det här är ingen struntdebatt, även om den råkar gälla hamburgare. När det gäller restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga kan jag ärligt säga att jag inte har någon klar uppfattning. Det finns anledning för både Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt att åtminstone lyssna på restaurangbranschens invändningar.
Maxbröderna får naturligtvis tycka hur de vill om vad de vill. Ingenting hindrar dem heller från att driva opinion för sina uppfattningar, antingen i eget namn eller genom sina branschorganisationer.
Men att komma med förtäckta politiska hot i nyhetsbrev till sina anställda? Det är en helt annan sak. Det är att spela på den knappast jämlika maktrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Det för tankarna till den gamla tidens brukspatroner som tog sig friheten att uppfostra sina arbetare.
Bergforsbröderna kan anföra vilka ursäkter som helst. Men intrycket av deras nyhetsbrev blir att de hotar sina anställda med arbetslöshet om de röstar på fel parti.
Max växer i rekordfart. Under 2012 omsatte företaget 1,6 miljarder kronor och gjorde en vinst efter skatt på 126 miljoner kronor. Ägarfamiljen passade då på att plocka ut 100 miljoner i utdelning, enligt Dagens Industri. Det verkar inte direkt som om Max står inför någon ”fullständig katastrof” – oavsett vem som vinner valet.
Att Max väcker heta känslor i Norrbotten är inte särskilt förvånande. Varenda norrbottning har en relation till denna hamburgerkedja som marknadsför sig med hjälp av sina norrbottniska rötter. Men att reaktionen på nyhetsbrevet skulle bli så landsomfattande, med bojkotter och stödupprop om vartannat?
Jag tror det har att göra med Max höga svansföring i närmast moraliska frågor. På hemsidan kan man läsa om företagets ”sociala ansvar”. Max planterar träd i Uganda – och hävdar därför att de klimatkompenserar sina utsläpp till hundra procent.
Samtidigt har Max rönt välförtjänt uppskattning för sitt sätt att förhålla sig till medarbetare med funktionsnedsättningar. Max ser hellre kompetens än hinder hos sina anställda. Det borde vara självklart, men gör Max till ett gott exempel på en hårdnande arbetsmarknad.
Allt detta skapar förtroende hos människor. Åtminstone jag har större förväntningar på Max än på andra hamburgerkedjor. Men så läser jag i Aftonbladet att Richard Bergfors tycker det är ”irriterande” att företagets ”privata mejl figurerar i media”.
Då undrar jag vad jag har haft förtroende för, egentligen.