Jag har så många söta små barn runt mig så det är inte klokt. De jollrar och skrattar och viftar och bajsar. Rör mig djupt i hjärtat med sina små händer och starka personligheter: Här kommer en ny generation!
Jag sträcker mig ofta efter mobilen och tar en bild – ja, kanske inte när de bajsar. Men sedan är det stopp. Jag frågar alltid föräldrarna innan jag lägger ut bilder på barn på Instagram eller Facebook, och ofta säger föräldrarna nej. Av hänsyn till barnens integritet.
Interneteran erbjuder oss helt nya möjligheter att kommunicera och hålla kontakt. Bara några klick bort finns efterlängtade vänner och familjemedlemmar. Men det som är en oskyldig bild för mig och dig kan vara ett högst reellt hot mot någon annan.
De senaste tio åren har antalet svenska barn under fem år som lever med skyddad identitet ökat med 60 procent. Från 1.155 barn 2002 till 1.882 barn 2012, rapporterar Svenska Dagbladet.
Barn som har fått sina personuppgifter skyddade lever oftast med en mamma som också har skyddad identitet. I regel behöver de gömma sig undan en man som har misshandlat mamman. Ibland har även barnet blivit misshandlat, eller tvingats bevittna våld.
Barn som måste hålla sig undan har ofta flyttat och bytt skola flera gånger. De har fått säga farväl till viktiga kompisar och släktingar och tvingats sluta med fritidsaktiviteter.
Bris, Barnens rätt i samhället, skriver på sin hemsida:
”Utan att själv rå för det blir barn i den här situationen isolerade. Att vara med på bild i skolkatalogen kan vara livsfarligt. Att finnas med i fotbollsklubbens medlemsförteckning går inte. Allting som innebär att man ska berätta var man bor eller vad man heter måste man vara försiktig med så att man inte blir hittad.”
När Luleå kommun inför fotoförbud på förskolorna är det dessa barn – de mest utsatta – som måste möta vår förståelse.
Luciatågen som skrider genom förskolorna idag är så klart hur söta som helst. Självklart vill många mammor och pappor föreviga sina små pärlor, för att sedan lägga ut bilderna på Facebook och Instagram.
Men som sagt. En till synes oskyldig bild på ditt barns luciatåg kan få ett annat barn, som redan lever under svåra villkor, att tvingas fly igen. Att ryckas upp från den lilla trygghet som trots allt hade upprättats i kaoset.
I de sociala mediernas tid har vi inte bara lättare att nå varandra – utan måste även visa större hänsyn till våra medmänniskor. Skyddet för barn som behöver förskolan som en fristad måste helt enkelt vara större än rätten att fotografera i förskolans lokaler.
Jag inser att det finns demokratiska aspekter på det här. Fotoförbud på sjukhus kan till exempel användas av vårdens makthavare för att förhindra kritisk medierapportering. Så blir integritetsskäl ett sätt att skyla över missförhållanden. Här bör huvudregeln vara att fotografering är okej så länge personerna på bilden är vuxna och har varit i stånd att ge sitt medgivande.
När det gäller barn, både i sjukvården och i förskolan, är det svårare. De kan knappast avkrävas ett ja eller nej till fotografering och sedan göras ansvariga för konsekvenserna. Barns säkerhet och integritet är vuxnas ansvar. Därför är det fullt rimligt att förskolor säger nej till fotografering för att kunna skydda barn i sin verksamhet.
Jag är ingen stor luciafirare, det ska erkännas. Jag är nog inte så mycket för sådana traditioner över huvud taget. Men jag fattar ju vad lucia betyder för folk, och jag minns hur underbart pirrig jag kände mig inför luciatågen på dagis och i skolan.
Därför säger jag: Gärna en fotofri lucia om det innebär att alla barn kan fira den utan att hotas.