Det här är min sista krönika i Norrbottens-Kuriren 2013. Nu väntar ett långt och skönt jullov, om inget oförutsett händer i Norrbotten eller världen som tar mig tillbaka till datorn.
Innan julefriden sänker sig över mitt lilla hörn av Luleå vill jag passa på att tacka för det maffigaste debattåret jag tror att jag har upplevt. Norrbotten tog sig verkligen till centrum av samhällsdebatten med stora och grundläggande frågor som rör hela Sverige. Här kommer en resumé:
GRUVORNA
Året började med Northlands akuta kris. Pengarna tog slut och Pajalaborna, som hade investerat så mycket i gruvan i Kaunisvaara, stod länge inför en oviss framtid. Sedan kom striden om gruvan i Kallak.
I oktober debatterade riksdagen mineralpolitiken. Samma månad slog Jokkmokks samebyar upp sina kåtor i Kungsträdgården. ”Den kraftigt expanderande gruvindustrin utgör ett direkt hot mot renskötseln, och därmed mot basen för den samiska kulturen”, varnade företrädare för de svenska samerna i Dagens Nyheter.
Gruvdebatten handlar om hur människor, miljö och näringsliv ska kunna samexistera. Den visar ett allt större norrbottniskt självförtroende: varken staten eller utländska gruvbolag ska kunna behandla Norrbotten som en råvarukoloni.
JÄRNVÄGEN
I november beslutade EU att Norrbotniabanan ska ingå i det Europeiska stomnätet. Ja, EU tycker att Norrbotniabanan är så viktig för den framtida europeiska infrastrukturen att de medfinansierar bygget med upp till 30 procent. Eller drygt sju miljarder kronor.
Kruxet är bara att den svenska regeringen säger nej. I deras nya infrastrukturbudget finns Norrbotniabanan inte med. Där får de fyra nordligaste länen – halva Sveriges yta – dela på knappt 6,5 miljarder. Samtidigt får Stockholm, Västra Götaland och Skåne sammanlagt 78 miljarder.
Det är oförsvarligt. Järnvägen från övre Norrland utgör en ryggrad i svensk export. Stora delar av Sveriges välstånd vilar på norrländska naturresurser. Ändå vill regeringen inte medverka till säkra och moderna godstransporter härifrån, inte ens när EU vill vara med och betala.
RASISMEN OCH SEXISMEN
I januari tog 14-åriga Astrid Johansson – ensam och utan att tveka – strid mot en sexistisk väggmålning på Tunaskolan i Luleå. Hennes klara argumentation och starka patos har väckt beundran långt utanför Norrbottens gränser.
I september avslöjades att Skånepolisen hade registrerat tusentals romer, många av dem barn. Det ledde till protester i hela landet. Även i Luleå genomfördes en känslosam manifestation.
– Jag kommer inte att ta ett enda steg tillbaka på grund av det här. Vi tolererar det inte. Man kan inte döma folk utan anledning, sa Tanja Hagert, förkämpe för romernas rättigheter, till Norrbottens-Kuriren.
I onsdags gick ett fackeltåg genom Kiruna, i protest mot den strippklubb som öppnade i höstas. ”TACK för att DU väljer en krog som INTE tycker att sexuell exploatering av kvinnor är underhållning!” står det på flygblad som kirunabor delat ut i stadskärnan.
Kampen för människors lika värde – mot rasism och sexism – är beroende av modiga individer som sluter sig samman. I Norrbotten är den folkrörelsen livlig och växande. Det ska vi vara stolta över.
OCH SNART – SUPERVALÅR
Ja, ni ser. Det har varit ett händelserikt år. Om Norrbotten tar med sig dessa heta debatter in i 2014 – då det är val till både riksdagen, landstingen, kommunerna och EU-parlamentet – kommer valrörelsen att bli både angelägen och engagerande.
Då kommer vårt län att sjuda av politiska viljor och då kommer ingen längre att kunna placera Norrbotten i samhällsdebattens periferi.
Med det sagt: Ha ett fint slut på 2013, kära läsare. Vi ses 2014!