2015 hotades Kornelia Waller Nilsson med uppsägning efter att ha publicerat en satirteckning föreställandes Niklas Nordström. Ett möjligt startskott för den tystnadskultur som råder i Luleå, menar krönikören Elisabeth Rosenbrand.
Men i Luleå är kulturdebatten stendöd. Vilken skillnad gör en princip på ett papper när man bor i en liten stad där cirklarna är snäva och risken att bli utfryst är påtaglig? För tio år sedan fanns inte samma rädsla för konsekvenser. Kulturarbetare organiserade sig både i facebookgrupper och genom fysiska möten. Det skrevs debattartiklar och öppna brev till politiker för att driva kulturfrågor. Men de engagerade rösterna har tystnat. Vad hände?
Kanske började det 2015. Konstnären Kornelia Waller Nilsson hotades med uppsägning efter att ha publicerat en satirteckning föreställande kommunalrådet Niklas Nordström gränslandes ett JAS-plan. En tystnadskultur började sippra in och täppa igen alla sprickor av motstånd. Vi vande oss vid att varje försök till debatt bemöttes med tystnad och att det fick konsekvenser att vara kritisk.
Denna normalisering märks överallt i Luleå, inte bara inom kulturvärlden. En ohälsosam strävan efter konsensus har ersatt ett sunt debattklimat. Börjar man notera vilka röster som får komma till tals så upptäcker man snart ett mönster. Ett fåtal individer anlitas flitigt som paneldeltagare, lyfts fram som förebilder och vinner priser. Samma personer varje gång, samtliga beroende av lokal finansiering eller att hålla sig väl med lokala företag. Tvingade att delta i konsensuskulturen och obenägna att rubba status quo.
Det kan låta banalt men när vi väl vant oss vid att aldrig utsättas för oliktänkande hamnar vi lätt i en slippery slope. Vi blir våra egna algoritmer och tar oss rätten att stänga ute alla som ifrågasätter oss.
Journalisten och samhällsdebattören Po Tidholm påstods vara för tillväxtkritisk och stoppades från att medverka under en EU-konferens i Luleå. Efter missnöje med en publicerad bild valde arrangörerna av kampsportsgalan Battle of Botnia att porta Norr Media. Det är allvarligt. Demokrati vilar på att alla ska ha rätt att göra sin röst hörd, därför fyller fria medier en oerhört viktig funktion. När journalister hindras att göra sitt jobb blir det obehagligt på riktigt.
Under Nordströms tid fanns planer på att Luleå skulle bli ett nytt Austin. Med sin slogan “Keep Austin weird” var staden i Texas en förebild för hur bra det kan bli när det tillåts spreta. Kanske lite självinsikt vore på sin plats om vi inte ska hamna i Ryssland istället.