Anna Stenberg: ”Var kåt, glad och tacksam!”

Så kom och gick den tid på året då föräldrar (mammor) sprang som jehun för att fixa examenskläder, frisörtider, pedagogpresenter, blombuketter och 300 matsäckar. Vi vrängde oss aviga för att projektleda och delta på föräldramöten, utvecklingssamtal, aktivitetsavslutningar, brännbollsmatcher och rosémingel, parallellt med att vi läste på för att avlägga en genomtänkt röst i EU-valet. 

En särskilt varm tanke riktas till de föräldrar (mammor) som rattade en högintensiv studentperiod med bal, plakat och mottagningar som arrangerades och genomfördes, samtidigt som ni tryckte medikamenter som håller pollenallergi, spänningshuvudvärk och pms från helvetet, på nivåer som går att gömma för omgivningen. 

En sönderstressad kvinna i min närhet förväntades leverera rulltårta till avslutningen på sina barns skola. Då tårthelvetet skulle överlämnas såg hon med fasa den ena föräldern (mamman) efter den andra komma hastande över skolgården, med hembakt rulltårta inlindad i smörpapper, i näven. I ett försök att trösta påminde jag om att ungar absolut älskar konstgjord köpesskit som pulvermos och rulltårta fullspäckad med e-ämnen och sylt utan klumpar i. Sprutgrädde, jordgubbe och en svensk flagga på så är vi hemma. Ingen vet vilken rulltårta som är din. 

En annan förälder (mamma) hade, mitt i vansinnesstressen, sinnesnärvaro att boka en vecka i Palma för hela familjen, så fort försommarhetsen var över för i år. Insikter som kommer med att vara garvad i gamet. Nu återstod taktiken för att mildra konsekvenserna av makens flygrädsla och allmänna muttrande på deras slutliga destination. Girl squad enades om att en ensam morgonpromenad kan ingjuta kraft att vara den som, dagen igenom, parerar alla minor för att i egoistiskt syfte mildra konsekvenserna av trötthet som infinner sig när ett läsår är till ända. 

Får vi mer skärmtid? Ja, mitt barn, för nu orkar inte mamma sätta ner foten en enda gång till. 

Någon mindre cynisk person får skalda om sommaren som tillsammanstid, då nya minnen skapas och läggs till den gemensamma minnesbanken. Den som är mindre realistisk och mer romantiskt lagd får fortsätta intala sig, att allt är värt det, så länge alla andra är nöjda. 

För lyckligt lottade står ett sju tusen dagar långt sommarlov för dörren. Vi föräldrar (mammor) får låta motorn hacka på och hoppas soppan räcker tills vi får paus från avlönade förvärvsarbeten. 

Sen kavlar vi upp ärmarna inför veckor av evigt matsäcksfix. Vi börjar tappert med pastasallad, fruktbuffé och pizzabullar för att vartefter glida in i ett mer apatiskt stadium, där riskakor och Mariekex visst är att betrakta som matsäck. Skitsammafasen då ingen förälder (mamma) längre pallar tillaga fyra måltider om dagen och fil och flingor säljs in som middag. När orken tar tvärslut är det bara att blunda för ilskna ögonkast från dem som förväntar sig omsorgsfullt bredda baguetter och hembakta kärleksmums som strandkost. 

Är det här det enda vi har med oss? Ja, mitt hjärta. För nu är mor fucking slut som artist. 

Krascha inte rakt in i semestern, kära du. Bit ihop. Njut! Nu ska du vara tacksam, glad och kåt. Lyfta på tyget till småblommiga sommarklänningar så fort minsta tillfälle ges. Nu ger vi husfriden allt vi har, innan vi återvänder till riktiga jobbet, med fulladdade batterier och hundraprocentig entusiasm.