Oombedda livsråd till studenter

Nu börjar det. Livet. Friheten. Kampen. Att gå från barn till vuxen är den svåraste resan du kommer att göra. Vad du kämpat. Jag är så stolt över dig.

"Jag tog studenten innan gymnasiebyn byggdes, då skolorna var utspridda. Pluggisarna gick på Midskogs, medelmåttorna på Hermelins, och vi skoltrötta och kriminella gick på Bergnäset", skriver Elisabeth Rosenbrand.

"Jag tog studenten innan gymnasiebyn byggdes, då skolorna var utspridda. Pluggisarna gick på Midskogs, medelmåttorna på Hermelins, och vi skoltrötta och kriminella gick på Bergnäset", skriver Elisabeth Rosenbrand.

Foto: Pär Bäckström

Luleå2023-06-10 09:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är lätt att glömma. Jämfört med alla nya snår jag tragglat mig igenom längs vägen så känns den resan avlägsen. Jag tog studenten innan gymnasiebyn byggdes, då skolorna var utspridda. Pluggisarna gick på Midskogs, medelmåttorna på Hermelins, och vi skoltrötta och kriminella gick på Bergnäset. Här är lite av det jag lärt mig sen dess:

Livet är svårt. Ibland känns det som att klättra i berg utan säkerhetslina och utan vila. Alla bär på trauman och sorg. Alla gör sitt bästa, utifrån sina egna förutsättningar. Alla. Även du. Du måste vara snäll mot dig själv. Du måste vara snäll mot andra. En del saker som du fått lära dig är själviskt är egentligen snällt, att dra gränser till exempel. Lär dig att dra dem. Det är livsviktigt. Nu har du nått till den punkt då du måste ta på dig din egen syrgasmask innan du hjälper andra. 

Ibland kommer du att möta människor som är elaka. Det vet du säkert redan; du har ju tagit dig igenom gymnasiet. Du behöver inte ta deras skit, men kom ihåg att ha medkänsla. De bär på trauman, de bär på sorg. De gör sitt bästa, tyvärr är deras bästa sämst. Kanske kommer de att växa, lära sig bättre och skämmas i framtiden. Kanske inte. Kanske kommer de att ägna hela livet åt att fly från sin ångest. 

Kanske är det du. Kanske är du en av dem som måste trycka ner andra för att dämpa din egen smärta. Kanske har du varit tvungen att lära dig stänga av dina känslor och blivit så bra på det att du inte längre kan känna. Att stanna upp och släppa fram känslorna är din värsta rädsla, så du fortsätter prestera, fortsätter konsumera alkohol, prylar, porr, människor. Jag är ledsen att dina föräldrar inte kunde bättre. Men du behöver inte bli som dem.

Eller kanske har dagarna som just gått varit de bästa i ditt liv. En vecka fylld av vänner och billigt Mona Lisa-vin. Kanske vaknar du upp idag helt lycklig och tom. Nu börjar livet och vad ska du göra? Har du en plan? Grattis! Kör stenhårt på den. Men vad du än gör, skaffa dig ingen plan B. Plan B kommer bara att hindra dig från att satsa på det du egentligen vill. 

Har du ingen plan? Grattis! Nu har du massa tid att leta efter dig själv och dina drömmar. Det är skillnad på att fly och att utforska. Kom ihåg det. 

Slutligen har jag lärt mig att oombedda råd är mer till för givaren än för mottagaren. Så glöm allt jag sagt. Alla måste få göra sina egna misstag. Sätt igång och gör dem.