I dag är det lösviktsgodisets dag och för många är det självklart att själv plocka på sig av de hundratals godissorter som finns i butikerna.
Men så har det inte alltid varit.
Vi som är nog gamla att minnas hur det var innan lösviktsgodisets tid, självplock blev tillåtet först 1985, kommer ihåg den lätt uttråkade expediten i kvarterskiosken som för femtielfte gången fick räkna ihop hur långt femkronorssedeln räckte för den lilla sockersugna slyngeln.
Hundratals sorter?
Glöm det.
Jag minns platta hårda godisar av salt och sur variant, sockerbitar och ja,...,inte så mycket mer. På ett sätt var det bättre för vi njöt verkligen av varje noga utvald godis. Det var värt så mycket mer. I dag är det en helt annan sak.
Det är klart att vi inte kunde hantera den plötsliga tillgången till sockret när lösviktsgodiset släpptes fritt för svensken i mitten av 80-talet och utbudet växte. 16 kilo per svensk och år är den senaste siffran jag kan hitta vid en snabbgoogling. Bättre? Tveksamt, va?
Är inte dagens prisnivå oerhört märklig? På 90-talet vill jag minnas att godis kunde kosta omkring 9.90 per hekto, 30 år senare kan du hitta det billigare än så på vissa ställen. Allt blir dyrare men lösviktsgodis bara vägrar.
Friheten till godis har självklart sina fördelar men även nackdelar.
Att låta någon annan plocka en påse åt en är alltid förenat med risker och slutar oftast med stor besvikelse. Det är bara glömma. Då dyker det upp märkliga saker i påsen som aldrig blir uppätna.
Men konstigt nog händer det också när man plockar själv. För trots att det görs ett ganska snävt urval bland de hundratals godisar som finns kan man ge sig fan på att det blir kvar nån stackare i botten som man i efterhand inte kan förstå att man valde. Överflödets förbannelse och inköp under stort sötsug ligger bakom.
Jobbigt är det också när man hittat en favorit som plötsligt försvinner i utbudet. Själv har jag jagat Luleå runt för att hitta de gula kameleonterna, lösviktsgodisets kung som ofattbart nog ratas av de flesta godisbutiker.
Nä, det var lättare förr.
Det var förresten jag också.