Mina tankar formades under bevakningen av mordet på Joakim Durhan i Kiruna. Tidigt började jag ana att det rörde sig om en värld, miltals från den jag växte upp i.
Men det var först när förundersökningen blev offentlig i och med åtalet mot de mordmisstänkta männen, som en helt ny bild presenterades för mig.
Visst fanns det brottslighet under mina år i Malmberget. Men det här var något annat.
På några få år har Malmfälten skakats av brutala misshandelsfall och mord – och i spåren på dessa omfattande polisutredningar som jag har bevakat som kriminalreporter.
Jag har läst otaliga förundersökningsprotokoll genom åren efter grov brottslighet. Det är ett arbete som säkert har gjort mig lite rubbad, känslomässigt. Relativt enkelt har jag kunnat skaka av mig fasansfulla detaljer eller tragiska uppgifter som framkommit under polisförhören.
Men de senaste årens dåd i Malmfälten har berört mig.
Och en tydlig fråga har naglat sig fast i mitt inre:
Hur kommer det sig att det är så skitigt, så tragiskt och så brutalt?
I dag trängs fina minnen från min uppväxt med sorgsamma bilder.
Det är två gruvsamhällen där ett omfattande missbruk grasserar. Två samhällen full av svek och brutala hämndaktioner. Lejda indrivare och sargade kroppar. Tårar som blandats med blod och ond bråd död.
Samtidigt som politikerna målar upp en positiv bild av framtidens samhällen, försöker unga vuxna boka upp ett möte på socialförvaltningen. Eller så ligger de i sina egna spyor.
Det är hög tid för de styrande politikerna att nypa sig i kinderna, dra ett par djupa andetag och kliva in på scenen där ett mörkt manus styr handlingen.
Det är dags att handla.
Mitt råd till kommunalrådet Gunnar Selberg (C) i Kiruna: begär ut hela utredningen efter mordet på Joakim Durhan av Gällivare tingsrätt. Sätt dig ner under några timmar och ställ dig frågan: Är det något jag har missat?
Samtidigt hoppas jag att de tre kommunalråden i Gällivare, Jeanette Wäppling (V) Henrik Ölvebo (MP) och Birgitta Larsson (S), plockar ut förundersökningen efter det misstänkta mordet på Anders Dorsch.
Ni har en del att göra.
Att lägga över skulden på polis och rättsväsende är inte heller rätt väg att gå. Under många år har resurserna saknats i Malmfälten. Fortfarande finns det tider på dygnet när en polispatrull bevakar hela detta jättelika område som polisiärt kallas Norra Lappland.
Där finns också en hel del att göra av de som styr utvecklingen nationellt.
Vad är då upprinnelsen till att missbruket och den grova brottsligheten har tagit ett massivt grepp om de två kommunerna?
En orsak kan vara klyftorna mellan de som lyckas i arbetslivet och de som misslyckas.
LKAB är motorn i Malmfälten och i spåren på gruvbrytningen finns arbetstillfällen med relativt hög lön.
Vid mitt senaste besök i Gällivare berättade en vän att det finns företag inom entreprenörsbranschen som köper över personal från gruvbolaget med löften om löneökningar på 10 000 kronor.
Det här är en arbetsmarknad som ger unga vuxna möjligheter att bygga hus, åka på semesterresor och förverkliga sina drömmar.
Samtidigt blir verkligheten brutal för de som har hamnat på den mörka sidan av samhället.
Familjelivet med oanade möjligheter pågår samtidigt som Malin, Kristoffer, Simon och Alexander bryter sig in i ett hus i jakten på stöldgods för sitt missbruk.