Gott nytt år era jävla arslen. Oj, förlåt för tonen, men visst är det något med januari som lockar fram människans sämsta sidor? Varför envisas vi med att välja just den här tiden på året till att ”starta om” och ”förnya” oss själva? Men visst, om du behöver sänka en magmunflaska Chapel Hill och betala 500 spänn för en helt vanlig klubbkväll, som är lite tråkigare än vanligt, för att sluta röka cigg så önskar jag dig all lycka. Haha lycka till alltså. Det var egentligen inte det jag tänkte skriva om.
Ett av de vanligaste nyårslöftena är ju att börja träna.
Julmaten, eller då jag inte tycker om ruttet kött från medeltiden: julsnacksen, kan bli sista droppen i ett dåligt samvete som endast en försummad kropp kan generera. Men det är dyrt att komma i form för den som inte orkar googla hur man gör lite vanliga armhävningar. Särskilt på vintern kräver de flesta ett gym. Jag bodde i New York under hösten, där träning är dyrast i hela världen. Till en början gjorde det milda vädret att jag kunde jogga ute och göra pullups i en närliggande park men när hösten började smyga sig på blev jag tvungen att arbeta fram ett system för att träna gratis. Jag insåg att jag kunde utnyttja det klassiska ”en gratis provträning”-systemet genom att gå till olika gym varje gång. I Sverige brukar det vara ganska lätt att mygla till sig en gratis träning, men eftersom det bara finns ca fem olika gymkedjor i hela landet har man snart registrerat sig på alla. På Manhattan däremot finns hundratals gym inom promenadavstånd. De två som stod ut i mitt test var:
David Barton, Astor Pl:
Gymmet var som en enorm klubb: dunkel belysning, DJ-bås och smaklös "tribalkonst". Också lite snuskiga divaner utplacerade överallt för att få till viben av storstadssex. Fick hålla mig för att inte skratta min potentiellt personlige tränare i ansiktet, när han visade mig runt och snackade om att alla tränare var mma- och bodybuilder-proffs. Sen släppte han ut mig i lokalerna med välsignelsen "choose your weapon". Månadspriset låg på 300 bucks vilket är nästan 3000 svenska.
UFC Gym i Soho:
Kan vara min sämsta träningsupplevelse i New York. Ett oinspirerat pass kickboxning med en snubbe som slarvigt visade teknikerna för en klass med amatörer. UAK (Under All Kritik), trots all hype om "personlig träning".
Varje gång jag använder knepet med provträning är processen för att komma ut från gymmet som en fängelserymning a la El Chapo. En snubbe som hette Sherman tog fram sitt papper och började plita ned siffror som han sedan strök över för att förklara hur mkt billigare det blev om ”jag sajnade upp idag”. Mellan säljsnacket körde han en rutin för att försöka bli min "kompis". Jag spelade med och lärde mig att han skulle klä ut sig till UFC-fighter på Halloween, eller som Luigi tillsammans med sin kompis som skulle vara Mario. Han sa att han inte ville stressa mig: "I don'twanna twist your arm, unlesswe're in the octagon", sade Sherman med en pinsamt inövad betoning. "No, I never signanything on the spot" sa jag. Hundra versioner av det senare fick jag snacka med chefen Mike: 150 pannor fett med ett eget game och oneliners som "there are reasons to not sign up, and there are excuses". Att trassla mig ur hans axelklappningar och lismande snack om "ärlighet" var mycket mera ansträngande än den ”hårda” träningen.
Om inte den här guiden varit till praktisk nytta hoppas jag att fler åtminstone inspirerats till att mygla mer och stjäla fler träningstimmar från de förtryckande instanser som utger sig för att bry sig om din hälsa. God fortsättning.