”Ge 16-åringar rösträtt!”, kräver elva stora organisationer, bland annat Rädda barnens och Röda korsets ungdomsförbund, som representerar 650 000 unga svenskar. Flinar du? Det gjorde jag också initialt.
Vi som var unga i Luleå på 90-talet fladdrade mest omkring, utan mål eller riktning. De som var för unga för fredagsdisco på Spegeln köpte löscigg på Farids kiosk, drack billigt vin på Maxtoaletten och hängde i Gula paviljongen. Ofta var det ena jävla knytnävsslagsmål på Storgatan. En fruktad Rutvikare vräkte en ökänd Hertsöbo rätt genom skoaffärns skyltfönster. Kvarterspolisen och fältassistenterna hade häckarna fulla. Aldrig talade någon om vår generation som Sveriges framtid. Jag kan inte ens minnas att vuxna försökte plantera något som liknade glöd eller framtidstro i oss.
Vi hade hört talas om att ozonskiktet var skört. Plugghästarna var med i elevrådet. Esteterna i Ung vänster. Skejtarna stred för replokaler att spela skränig låtsaspunk i. Sen fanns UNF:arna. Till och med de riktigt coola kidsen var med i Ungdomens nykterhetsförbund. Det måste ha varit enbart för att få lov att sända lekstugebetonad närradio över Luleå, för UNF:arna var också fulla utanför Shopping. Du hör ju. Inte mycket till samhällsengagemang. Att släppa fram oss vid valurnorna hade varit direkt farligt. Lösa kanoner hela bunten.
När ens egna ungdomsår smattrar förbi i ultrarapid går det fort att dra slutsatsen att det vore vansinne att låta 16-åringar rösta. Men tiderna förändras, gud vare tack och lov.
I spåren av Greta Thunbergs klimatkamp har det vuxit fram en rörelse av medvetna unga som högljutt protesterar på alla fronter. Tar ställning för jämställdhet, mot rasism. Många är mer pålästa än sina föräldrar. Det finns nog en och annan kunskapslucka vad gäller skatte- och försvarspolitik. Men ingen förväntar sig att vi ska säga ”varsågoda att rösta!”. De understryker själva att det ställer krav både på skolundervisning och politikers kommunikationsförmåga. Det finns en drös fullvuxna svenskar, med inte så spänstiga intellekt, vars röstberättigande starkt kan ifrågasättas.
Barnkonventionen är nu lag. Med det kommer ett oantastligt vuxenansvar att involvera barn i beslut som rör dem och deras bästa. Knappt två av tio unga känner att de kan påverka ens i kommunerna där de bor. Årets Ungdomsbarometer visar att många oroar sig för framtiden. De beskriver en känsla av utanförskap, att samhället inte är till för dem.
Kraven för att kvalificera sig till bra utbildningar är benhårda. Arbetslösheten har stigit. Lägg därtill en sinnessjuk bostadsmarknad. Deras oro är på inga sätt svårbegriplig. Många av dem som nu tar studenten har klarat av det märkligaste av läsår, där eget ansvar varit A och O. En expert sa, att den här kullen avgångselever kan lägga pandemiåret till sina cv:n, som bevis på okrossbara pannben.
Dagens ungdom ska ingen skit ha. Det är en generation med starkt engagemang i viktiga sakfrågor. Nu vill de bli inkluderade i stora beslut som rör dem. Påverka. Till en början på prov, med sänkt rösträttsålder i kommunalvalen. Framtiden är deras. Vilka är vi att stänga dem ute?
Åttaåringen övar sång inför skolavslutningen. Hand i hand gick vi mot skolan en morgon. Mina ögon tårades när hon med klar stämma sjöng Georg Riedels visa:
Vi är blommor driv oss varsamt. Vi är jordens hopp.
Låt oss växa vilda och få gå i knopp.
Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd.