Jag ska inte ljuga, barn kan vara rätt provocerande ibland. De är egensinniga och trotsiga. De säger emot, skriker, stökar ner, är ute för sent, glömmer och tappar bort saker. Sprider ut skor i hela hallen som förrädiska fällor. Man blir förbannad. Men att slå ihjäl dem är ändå lite magstarkt.
Jag har hört rykten om att ett par av mina kompisar ska ha slagit sina barn, men jag vet inte om jag tror på det. Barn har ju livlig fantasi, och mina polare är reko människor. Så vitt jag vet alltså. Om jag hade konkreta bevis skulle jag såklart bryta kontakten med dem, eller göra en orosanmälan, eller åtminstone prata med dem om det. Men man vill ju inte lägga sig i onödan liksom.
Jag vill understryka att jag verkligen tycker att mammors våld mot sina barn är fel. Dock får man inte glömma att det faktiskt finns barn som slår sina mammor också. Det är viktigt att ta upp varje gång man pratar om misshandlade barn. Och de mammorna har ingenstans att vända sig utan lider ofta i tysthet, fyllda av skam. Detta behöver vi prata mer om!
Hursomhelst – barn borde inte bli ihjälslagna, hur jobbiga de än är. Detta måste bli en valfråga! Jag vill höra konkreta förslag på lösningar från politiker. Barn måste få vara trygga i sina egna hem. Jag vill att alla barn ska bli tagna på allvar när de söker hjälp. Jag vill att omständigheterna kring varje mord ska utredas för att se vad som gick fel, vad myndigheterna hade kunnat göra bättre. Jag vill att gator och torg ska fyllas av manifesterande mammor som fått nog av skadliga mammanormer och står upp mot våldet.
Skulle jag själv också kunna göra mer? Men vad i så fall? Jag skulle kanske kunna se till att min arbetsplats har rutiner vid misstanke om våld? Kanske kan jag prata med folk i min omgivning om hur vi ska agera om vi misstänker att ett barn i vår närhet blir utsatt för våld? Skulle jag också kunna prata med min hyresvärd och se till att de inför en policy om grannsamverkan så att fler vågar reagera när man hör högljudda bråk? Kanske borde jag ta ett snack med de av mina mammakompisar som jag hört rykten om, och inte automatiskt välja att tro på deras version? Eftersom så många barn blir misshandlade bör det ju åtminstone finnas en risk att jag känner några mammor som slår? Det måste jag kanske sluta blunda för, även om det blir lite jobbigt för mig.
Om jag verkligen menar allvar med att jag bryr mig och inte vill att fler barn ska behöva dö alltså. Och det gör jag ju. Jag tycker att jag som mamma har ett ansvar att engagera mig, särskilt eftersom mammor lyssnar på andra mammor.
Därför kan det inte bara vara upp till barnen att skriva debattinlägg och jobba ideellt med att starta barnjourer för att hjälpa varandra.
Jag vill på förhand be alla kränkta mammor som känner sig anklagade att ta några djupa andetag innan ni börjar skriva i kommentarsfältet till den här krönikan. Om det är så ni väljer att engagera er i den här frågan så är ni en del av problemet. Tänk om ni kunde vända er ilska mot de mammor som slår istället, vilken förändring vi skulle kunna skapa tillsammans!
Men nu kan ni andas ut. Det dödliga mammavåldet är inte ett gigantiskt problem.
Det är såklart inte barn som mördas av sina mammor, utan kvinnor som mördas av män de har eller har haft en relation med.
Så vi gör väl som vanligt och skiter i det?