Lunchrestaurangerna erbjuder ofta ”veckans vegetariska”. Som om jag skulle vilja äta samma rätt varje dag i en vecka. I och för sig hade jag kanske kunnat tänka mig det ifall det inte hade inneburit att dag efter dag bli serverad en bit rotselleri toppad med en broccolibukett som dekoration.
Jag överdriver inte. Så ser det ut. De rätter som erbjuds är oftast fantasilösa och oengagerade kreationer av olika typer av kål och rotfrukter. Blomkål, rödbetor eller rotselleri är det som bjuds. Ofta med någon typ av ost. Veganska alternativ saknas oftast helt. Ibland skrivs inte ens några växtbaserade alternativ ut på menyn. Istället uppmanas jag att fråga personalen efter kvällens vegetariska alternativ. Jag ska alltså boka ett bord och hoppas på det bästa. Köpa kålroten i säcken så att säga.
Jag har svårt att förstå denna ovilja till utveckling. Även den mest blodtörstiga och klimatförnekande korvälskare måste ju med en gnutta omvärldsanalys se att vi går mot en mer växtbaserad värld. Frågan är inte om utan när krögarna kommer att tvingas förändra sina menyer och sitt tankesätt. Vill vi locka unga kvinnor att bosätta sig i Luleå behöver detta vara ett område där Luleå ligger i framkant istället för som nu, hopplöst efter.
De jag har pratat med menar att det inte finns underlag. Underlag för vad? Gäster som är sugna på att äta rotselleri till lunch varje dag? Nej, det underlaget kan jag tänka mig är försvinnande litet.
Så man lär sig att sänka förväntningarna, och man stannar hemma. Man lägger sina pengar på att resa till städer som fattat för längesen. Drömmer om Berlin och att äta currywurst med majonnäs varje dag. Eller Sunday roast på vilken engelsk landsbygdspub som helst. Indisk mat i Umeå. Husmanskost i Stockholm. Sen fyller någon år och vill fira med att gå på lokal, så man tänker att man nog minns fel och att det nog kommer bli bättre den här gången. Sen sitter man där med sitt vattniga blomkålshuvud utan ost, och försöker att inte förstöra stämningen igen.
Samtidigt läser man om att krögarna är rädda för överetablering och hör kommunalrådet Carina Sammeli prata om hur viktigt restaurangutbudet är för en stads attraktionskraft. Hon vill få 1 000 studenter att bo kvar i Luleå efter avslutade studier. Man får hoppas att de gillar kött och potatis.