När jag var grabb kallades regnbågen för regnbågslax och öringen för laxöring. För att underlätta fisket påbörjades rotenonbehandlingar av sjöar och tjärnar, vilket oftast var den första åtgärden som gjordes i det som dåtiders kallades för fiskevård.
Genom åren har det trots allt skett en del förändringar i den svenska fiskevården. När jag läste ekologi fanns en lärobok som hette ”Fiskevårdens ABC” på 120 sidor. I år kom det nyaste inom samma genre, nämligen ”Fiskevård-för friska fiskbestånd i friska vatten” på 400 sidor. Bägge utgåvorna har getts ut av Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund (Sportfiskarna). Därvid lag kan sägas att dagens fiskevård har fördjupats med nästan 300 sidor.
Den största skillnaden mellan gårdagens och dagens fiskevård är att rotenonet har förbjudits och att vi generellt har blivit mer restriktiva mot utplanteringar av önskvärda fiskarter.
En orsak till rotenonbehandlingarna var att vi helt enkelt ville byta ut ”skräpfiskar” mot ädelfiskar”. Skräpfiskar eller ogräsfiskar var sådana arter som mört, id, braxen, gädda och ibland även abborre. Ädlare fiskar ansågs bland annat vara den importerade regnbågen och andra laxartade fiskar.
Idag resonerar vi inte i de termerna utan anser att alla arter av fisk behövs för att ekologiska system skall fungera tillfyllest.
Numera vet vi exempelvis att våra abborrar inte skulle må bra om mörten försvann. Gäddhatet finns fortfarande och varje fiskesäsong hittar jag döda gäddor uppkastade på land efter Råneälven. ”Gäddorna ska slås ihjäl eftersom de äter upp våra laxungar” kan höras.
Jag brukar resonera som så att om gäddorna inte skulle ha behövts i vår fauna, då hade de heller inte funnits. Gäddorna är oerhört viktiga i våra vattenmiljöer, där en av flera anledningar kan vara att de också äter sin egen avkomma.
De håller liksom ordning på sin egen art. Därför blir det omvända förhållandet den att efter en ihjälslagen gädda kommer tio åter.
En absolut skillnad mot förr är att vi numera har tagit till oss det vi kallar biotopvårdande åtgärder, det vill säga att vi har satsat på att iordningställa förr fiskrika sjöar och strömmar.
Ett klassiskt exempel är restaureringarna efter flottningsperioden och trädaläggningar av vattendrag som helt enkelt har blivit utfiskade.
Ett annat bra grepp är trädaläggningar, där exempelvis länsstyrelsen helt enkelt har stängt ett vatten under ett visst antal år, så att fiskebestånden har kunnat återhämta sig. Det i sin tur är oftast relativt långsamma processer, vilket i sin tur åter kan locka fram fortsatta verksamheter med fiskodlingar.
Efter ett antal år som trädalagt vatten brukar de åter öppnas med viss försiktighet. Det har funnits exempel på det motsatta, där ett utfiskat vatten har legat i träda under många år, för att sedermera öppnas med full kraft. Frukten av detta har blivit att sjön eller vattendraget återigen blev utfiskat.
Här tycker jag att länsstyrelsen i Norrbotten med klar tydlighet har arbetat konstruktivt med både trädaläggningar och ett försiktigt öppnande.
Ett antal av dessa ”pånyttfödda” vatten finns idag under ”kvoterade fiskevatten” på länsstyrelsens hemsida. Vi inom gebitet har alltid sagt att man nog aldrig kan utrota fiskarter ur specifika sjöar och vattendrag.
Däremot kan vi fiska ner bestånden till ett minimum, något som absolut måste stävjas. Naturen är ingen oändlig resurs.
Vi har ett helt annat sportfiske idag än förr. 300 sidor mer fiskevård säger bland annat att inte behöver ta hem någon fisk, framför allt inte från känsliga fjällmiljöer.
Däremot kan det vara helt schysst att äta sin fiskmiddag vid stranden. Nya begrepp som bag-limit, catch and release och minimimått har instämplats som god fiskevård. Båtfiskeförbud i vissa känsliga strömvatten kan vara en annan aktiv del av den moderna fiskevården.
Varför har vi då biotopvård, fångstbegränsningar och trädaläggningar?
En orsak kan vara att vi faktiskt har blivit betydligt flera sportfiskare kring vattnen än förr. Fortfarande har vi en del inplanterade vatten, vilket i och för sig kan vara helt förståeligt.
Många intresserade sportfiskare kanske inte längre orkar gå till fjälls, andra kanske inte har en plånbok som passar för ett flyg ut i vildmarken. Valmöjligheter måste finnas. I vissa län är fisketrycket så pass stort att andra åtgärder måste vidtas. Det kan till och med vara så pass allvarligt att de flesta strömvattnen är utbyggda.
Därför byggs idag nya fiskodlingar, för put- and takefiske eller som stödutplanteringar.