TV-serier är ett utmärkt komvux

Med Netflix, HBO och andra streamingtjänster har TV-serier blivit vårt nya knark. Det låter dåligt, men behöver absolut inte vara det. För mig har det blivit ett universitet som väckt studielusten till liv.

Foto:

Krönika2018-01-05 06:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Just ordet TV-serie kan ju ha en liten dålig klang för oss som växte upp med Falcon Crest och Dallas, dessa evighetslånga familjefejder med halvtaskiga skådisar som kvalitetsmässigt låg många mil ifrån långfilmernas och böckernas storverk.

I dag ser det helt annorlunda ut. De serier som producerats de senaste tio åren är helt enkelt fantastiska, kanske rent av den högsta formen av kultur.

Enorma resurser satsas och de bästa skådespelarna står i kö för att få vara med. Serier som The Americans, Breaking Bad, Vikings, Bron, The Killing, The Fall, Bordwalk Empire, The Walking Dead, Homeland, Game of Thrones, House of Cards, True Detective och River har blivit en del av våra liv.

Äger du ett abonnemang till en eller två streamingtjänster är utbudet så stort att det bara är att välja och vraka efter tycke och smak.

Om vi tidigare försvann in i en god bok för att lämna vardagens gråa för en stund fyller TV-serierna det behovet i dag. Och på sociala medier väller tipsen in från folk som frikostigt delar med sig över sina fynd i djungeln.

Själv älskar jag att följa serier som i någon form tar avstamp i verkligheten. Och jag gör det nästan alltid med datorn inom räckhåll. Så fort något dyker upp som fångar mitt intresse tänker jag: ”Var det verkligen så?”. Svaret är oftast bara en googling bort och det händer att jag försvinner in i ett googlande som motsvarar en hel historielektion.

Det är ett roligt och effektivt sätt att fylla kunskapsluckorna som antingen beror på ointresse i skolan, eller att skolan helt enkelt inte bemödade sig att ta upp vissa ämnen i undervisningen.

Bara senaste tiden har jag lärt mig häpnadsväckande saker tack vare TV-serier. Som att Edvard, Storbritanniens abdikerade kung, sålde ut landet till Hitler och rent av bidrog till Tysklands terrorbombningar av England (tack, ”The Crown, säsong 2”).

Eller att USA:s regering, för att svälta ut indianerna och tvinga in dem i reservat, beordrade utrotning av bisonoxen. 60 miljoner bisonoxar sköts och till slut återstod bara några hundra (tack ”West”).

Det är också fascinerande att följa serien Vikings och via egen research förstå att det faktiskt var så det gick till. Ragnar Lodbroks söner intog verkligen staden York på Alla helgons dag och namnet York kommer från vikingarnas namn Jorvik. Alltså är det i förlängningen nordmännens härjningar som ligger bakom namnet New York.

Ja, tänk vad man får lära sig.

TV-serier är ett utmärkt universitet. Eller ett Komvux, om ni så vill. Och min önskan är att det ska dyka upp högkvalitativa svenska serier som hjälper mig att täppa till kunskapsluckor om vår egen historia.

Det har länge stört mig att vi svenskar vet mer om amerikanernas urbefolkning än om vår egen. ”Midnattssol” hade kunnat fylla en viktig roll där, eftersom samerna fick en sådan framskjuten plats, men den var helt enkelt för ytlig och dålig.

Då var det mer fascinerande att följa SVT:s storsatsning ”Vår tid är nu”, där historiska personer som Erlander och Palme dyker upp i små roller och vi får följa ”Maggans” situation som kvinna när fackföreningarna växte sig starka och kampen gällde sånt vi tar för givet i dag.

Att öka sin kunskap enbart för sin egen skull förhöjer livskvaliteten och att göra det tillsammans med en grym TV-serie är en ren njutning.

Slöseri med tid?

Nej, snarare ett lysande sätt att förvandla TV-soffan till skolbänk.