Ge mig en sval arbetsplats, ett tunnare täcke och en hink östrogen. Jag är i klimakteriet, komplett med vallningar och allt.
Klimakteriet är hett. Tidigare i höst kunde vi se Malin Jakobsson Båths utmärkta serie “Klimakteriet - det ska hända dig med” i SVT och “Fråga doktorn” i samma kanal klämde också i med ett klimakteriespecial.
Av personlig erfarenhet kan jag också intyga att klimakteriet även i bokstavlig mening är hett. I hela livet har jag varit frusen och klätt mig i många lager men sedan något år tillbaka är min högsta önskan att gå i baddräkt året om. Det är inte för intet det står en bordsfläkt på mitt skrivbord och aldrig har vintern varit så hett efterlängtad som nu.
Klimakteriet är så klart helt naturligt och alla kvinnor ska genomgå det, förr eller senare. Ändå är denna omvända pubertet hånad, förlöjligad och sorgligt okänd för många. Bara det faktum att när jag sökte efter en lämplig bild att illustrera den här krönikan med bara hittade tre bilder när jag sökte på "klimakteriet" i arkivet säger en del om hur styvmoderligt behandlad den här tiden i kvinnolivet är.
På samma sätt som det först är ett jäkla hyschande, smusslande och skammande kring mensen så ska det, när den väl upphör, hyschas, smusslas och skammas om det också. Inte undra på att man förlorar tålamodet och humöret. Men då är man en hysterisk klimakteriekärring med åldersångest som borde hålla käften.
Och visst är det en övergångsålder på många sätt. Alldeles nyss var jag en ung kvinna, nu är jag uppenbarligen inte det längre. I detta ungdomsfixerade samhälle är den ålder jag befinner mig nu - dryga 50 - lite, lite jobbig. Vi är alla så matade med att ungdom är det enda rätta att det är svårt att släppa taget och bli en stolt tant. När ska man sluta färga håret, till exempel? Måste man ens det? Hårfärgen på min bild här intill är inte äkta, om nån nu trodde det. De grå stråna är snart i majoritet och jag är inte riktigt beredd att acceptera det ännu. Andra mindre charmiga förändringar som gäddhäng och hamsterpåsar i stället för stram haklinje vill jag inte ens tänka på.
Men tro mig, det är inte bara nackdelar med att bli äldre. Med stigande ålder blir man allt mindre brydd om vad omgivningen tycker om en och man kan utan vidare säga sitt hjärtas mening. Själv ser jag framför mig när jag längre fram i livet rappar till vanartiga ungdomar (18-55-åringar) med käppen. Det ska bli riktigt roligt!