Jag hoppas att ni har det bra - där mitt i julstöket. Just nu är det kanske inte trevligt. Ohandlade klappar, oskrivna rim, ohämtade släktingar på tågstationen, ohängda flaggor i granen och otagen Gammeldansk.
Men faktum är att jag inte önskar att du får en trevlig jul ens när den är över dig och inte bara inför dig. När du strukit o:et framför dina måsten.
För mig är trevligt lika med tråkigt. Det är inte värdelöst. Det är bara ingenting.
Hellre en jul där en faster somnar för full och för nedhasad i fåtöljen, någon svär för högt åt sockerknarkade barn som borde varit ute om det inte vore ruskigt kallt. En jul där tomten inte kommer, där snusen tog slut vid 16-tiden och det är för långt till kiosken.
Hellre så - för då vet man hur man ska sammanfatta den. Den var till stora delar kass.
När man träffas på Storgatan i mellandagarna skulle svaret på hur julen blev vara: ”I år hade vi det uselt, ibland riktigt uselt på jul. Ni då?”
Innehållet lägger jag mig inte i. Ni får jobba med julen som ni vill. Så traditionsbundet att det blir klyschigt? Kör bara. En sådan där nyskapande jul som är så ansträngd för att hitta på nya lekar, sånger och maträtter för att 40-åringarna ska känna sig lagom ”galna” och tycka att de är ”så tvärt-emot” trots att det egentligen är vanligare? Visst. Lycka till.
Det är inte där mitt bekymmer sitter. Det är i ordet trevlig.
Blir det stressigare än vardagen eller så fridfullt så att du hinner läsa Boken om Kenta Gustafsson från pärm till pärm? Hur det än skulle börja, sluta eller barka skulle sammanfattningen bli ”trevlig” på Storgatan när två bekanta stöter ihop medan oönskade klappar byts.
Eller ”Det här var trevligt! Det måste vi göra om” i stugan redan på juldagen.
Men var det verkligen det? Eller är det bara någonting vi säger för att vi inte kommer på något bättre, för att vi alltid har sagt så, för att vi har hört föräldrar säga så sedan barnsben och för att det inte visar några sprickor i fasaden eller säger någonting om hur faster somnade?
Trevligt är falskt. Lömskt. Egentligen kan det likställas med sådär. Okej. Ljummet. Inte utomordentligt. Det är tråkigt. Fint så, men problemet är att det ska framställas som så mycket mer.
Därför tycker jag också att ord som jättetrevligt och jätteglad är direkt felaktiga.
Ingen skull ju uttala ”Julledigheten? Den var jättelagom” eller ”Vi hade det svinmedelmåttigt på nyårsafton". ”Firmans julfest i år var superokej”.
Vinterkräksjuka och polisvåld. Då hör man ju direkt på ordet att det inte kan vara någonting bra.
Jag skulle inte heller uppskatta omdömet trevlig kille. ”Sebastian, han är allt en trevlig kille”.
Uj, vilken besvikelse. Mycket hellre att en sa märklig, en busig, en trög och en annan fin.
Enligt Murphys lag är trevlig ett omdöme jag ofta fått höra om mig själv, ibland opponerar jag mig och kräver ett mer utvecklat svar, oftast tuggar jag i mig och det senare har tre anledningar.
För att jag kan fatta att det egentligen är menat som en komplimang.
För att jag inser att smaken är som Tjeckoslovakien även i denna fråga.
För att yttrandet har fallit från någon ur äldsta generationen och när Hilda eller Gottfrid säger att vi har det trevligt kring julskinkan med vörtbröd i hand då är det välment och en hyllning på riktigt. Inte bara slitet och överslätande. Då är det inte svalt, men använt som om det beskriver något fenomenalt utan det motsatta.
Med det sagt vill jag önska er en…
extraordinär och häftig jul.