Uppesittarkvällens bingolotter behövde postas till en som ställt upp och sponsrat sonens fotbollslag. Jag knallade till byn för att köpa ett frimärke. 17 spänn! På väg ut började jag inse att kiosksnubben hade antingen räknat fel eller blåst mig, men då var kön så lång att jag inte ides krångla. Sedan blev jag varse, att från årsskiftet kommer brevportot att kosta 18 kronor. Helt uppåt väggarna, men samtidigt bara en bråkdel av det postkaos som råder.
Racklet med posthanteringen har förargat människor alldeles för länge. 14 år har gått sedan danska och svenska Posten slogs ihop till Postnord. Finns det ens någon annan verksamhet, som kritiseras lika frekvent? För egen del är nu måttet rågat.
Mamma skickade julklappar till barnbarnen, i god tid. I veckan landade paketet i min brevlåda, sönderrivet och tömt på grejer. Utanpå kartongen ett klistermärke: ”Vi ber om ursäkt! Försändelsen har tyvärr skadats i hanteringen.” Varför de valde att dela ut en demolerad, tom kartong framgick inte.
Post- och telestyrelsen sägs ha tagit Postnord i örat fler än en gång. Senast för att bolaget inte lever upp till lagkravet att 95 procent av alla brev ska vara framme på två dagar. Miljontals brev har försenats sedan varannandagsutdelningen infördes och pressen på personal ökat.
Varje år görs tiotusentals reklamationer hos Postnord. Lika många paket försvinner spårlöst.
Vi har läst om anställda som stjäl trisslotter och splitternya mobiltelefoner. Födelsedagspresenter når inte fram, vårdkallelser hamnar på villovägar, räkningar försenas och känslig information delas ut till fel person.
En kvinna som skickade godis till sina barnbarn vittnade i kvällspressen om en chokladask som var länsad när den uppsprättade försändelsen nådde fram efter flera veckor. DN skrev om 83-åriga Tyko Strandgård från Gällivare som i månader väntat på gratulationskort och nya batterier till sin hörapparat. Som lök på laxen ledde en ung postanställds larm om missförhållanden, via företagets visselblåsarfunktion, till repressalier. En solkig historia som slutade med att kvinnan blev utköpt. Vilket annat statligt bolag skulle tillåtas missköta sitt samhällsuppdrag och få behandla kunder och anställda med vänsterhanden, år ut och år in?
I en halvtimmeslång telefonkö till kundtjänst laddade jag för att bränna av en rejäl avhyvling. Efter att ha blivit vidarekopplad ett par varv kom jag av mig, när en trevlig kille med gnällbältesdialekt skötte detektivarbetet galant. Till slut såg han, att i skörden av föremål som ramlat ur paket de hanterat vårdslöst, låg mycket riktigt en barn-atlas och ett kartpussel. Bingo! Man kan anta att just de föremålen inte är överrepresenterade i Postnords upphittarlåda. Ändå avkrävs jag på att återkomma med en detaljerad redovisning om sakerna, innan de kan skicka julklapparna dit de ursprungligen skulle ha levererats. Kunden har alltid fel. Jag kommer förbanne mig inte att vika ner mig.
Postnord stod för årets i särklass mest dramatiska fall i Medieakademins förtroendebarometer. Näst sist! Att vi inte ens kan lita på att det vi postar når fram tycks ingen storchef vilja ta i. Häromdagen sparkades Postnords Sverige-VD. Ytterst tveksamt om det räcker som åtgärd för att få ordning på vad som ofta framstår som en verksamhet i fritt fall. Det här schabblet ska ingen behöva stå ut med.