Jaha.
Nu har man alltså blivit kär i både en gammal och ny kärlek så här på äldre dar.
Jag har försökt värja mig i många år nu. Jag har hävdat att du bara tar tid, att du inte är värt det, att du är bökig, snobbig och dyr i drift.
Det är hållbara argument på alla sätt och vis men nu håller det helt enkelt inte längre. Jag älskar dig. Jag älskar golf. Det är världens bästa sport. Golf är värt varenda sekund och krona man lägger ner på den.
Så, nu är det sagt.
Det sades till mig att det inte gick att sluta med golf men när jag sålde klubborna till en otacksam kepsslyngel från Boden tog jag ett uppehåll som varat länge, länge. Men där har man gått i åratal och längtat efter att döda mygg som stör på utslaget, att reta sig på folk som spelar för långsamt, på koppsnurrarna, på bortappade bollar, på stela ryggen, ja, allt det där har man otroligt nog saknat.
Även de dåliga sakerna inom golf är bra saker.
Även en ful golfbana är vacker.
Det som till sist tog död på vårt förhållande var slicen. För er som inte spelar golf så är en slice när bollen skruvar sig ut till höger utan att man vill det. Min slice kan man skriva böcker om. Den kan bli film med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Så grandios är den.
När jag insåg att jag stod och siktade in i skogen vid varje utslag för att ha en liten chans att hamna på banan så insåg jag att det inte gick längre. Ska vi nu börja träffas igen, jag, golfen och kanske tyvärr också slicen så behöver denna del i vårt förhållande ses över. Jag tror vi behöver lite parterapi omgående - men det tar jag så gärna.
Har ni aldrig provat golf så måste ni göra det. Det påminner inte om någon annan sport ni pysslat med tidigare. Det är faktiskt en total njutning på många olika sätt. Visst, det kan vara sanslöst frustrerande och sanslöst irriterande men framför allt är det sanslöst roligt. Det kan gå dåligt rakt igenom men ett riktigt bra slag kan göra hela rundan. Då blossar kärleken upp igen. Sedan är miljön på golfbanan fenomenal och inte sällan väldigt lugn och vacker. Tänk motsatsen till en skrikig och hetsig sporthall.
Ja, ni hör ju. Det här är en rak kärleksförklaring. Nu när jag planerar att börja träffa golfen mer regelbundet igen måste jag lura barnen att börja också så att jag kan spela oftare. Golfare jobbar ofta så, lura med en nära anhörig i fördärvet så att man kan få mer av det goda. En annan positiv grej med golf är att man kan spela länge och dela intresset även när barnen blir äldre. Som det brukar låta kring utförsåkning, bara att det här är mycket roligare och varmare. Socialt är det också, man går där och snackar med varandra i fyra timmar och summerar med nåt gott drickbart efteråt.
Frågan är bara hur jag ska få tid för min nya kärlek. Även det en skönhet som särskilt attraherar medelålders män.
Måhända inte lika vacker som golf, inte lika mycket glamour och inte lika ofta en kall öl i solskenet efteråt – men bra mycket bättre under vinterhalvåret.
Vi snackar padel – de lönnfeta bolltrollarnas sport.
Här handlar det inte om en omedelbar förälskelse utan det har smugit sig på. Från början förstod jag inte hypen. Vad var det som var så roligt med det här? Märkliga studsar i väggarna som ställde mig totalt. Tennis är ju bättre. Men efter varje träff så blev jag mer och mer intresserad, efter varje evighetslång boll allt mer biten, efter varje seger allt mer förälskad. Nu går jag här och funderar på om jag ska slå till på en ring. Ja, ett padelracket alltså. I stället för att hyra varje gång.
Padel och golf. Att man hamnade där till slut ändå.
Jag älskar det.