Det är egentligen fullkomligt obegripligt att jag bor i Norrbotten.
Jag äger ingen skoter.
Jag kan räkna på tio fingrar antalet gånger jag besökt en stuga.
Inte ens med ett automatvapen mot min tinning skulle jag få för mig att bestiga Kebnekaise.
Skidor? Det är min största mardröm.
Hockey? Nja. Helst inte.
Och den omhuldade isvägen i centrala Luleå fick jag i vintras reda på att den överhuvudtaget existerade.
Listan ovan gör det omöjligt för en utomstående att förstå mina bevekelsegrunder. Men lik förbannat har jag ändå bott här lite drygt 25 av mina hittills 27 levnadsår.
Visst, jag är född och uppvuxen i Luleå. Det kunde jag inte riktigt påverka själv. Men jag har ändå gjort ett aktivt val att stanna här och det tror jag framför allt beror på tre saker: Närheten till familj och vänner, att Luleå är Sveriges baskethuvudstad – och de fantastiska norrbottniska somrarna.
Det sistnämnda är ingenting vi direkt är bortskämda med. Inför varenda sommar går jag in med inställningen att ”allt kommer att bli piss, det kommer att regna 99 procent av tiden och jag kommer att behöva dubbla långkalsonger, lovikkavantar och dunjacka hela vägen in i juli”.
Men sommaren 2018 är inte som alla andra. Det är nämligen historiskt varmt. Och då menar jag inte 18 grader en gång i veckan – utan snarare steka omeletter i pannan-varmt. Varje dag.
För en gångs skull behöver man inte sätta livet till när man tar sig ett dopp i vattnet. För en gångs skull kan man faktiskt bära shorts och t-shirt efter klockan 17:00 utan att huttra så mycket att all kroppsbehåring lossnar.
Trots detta finns det alltså människor som har mage att gnälla över denna skänk från ovan. Det finns inte nog invektiv i världen för att uttrycka ilskan som bubblar upp inom mig när jag hör era korkade klagomål.
Jag vet inte huruvida jag är fri att kasta ur mig svordomar i mina krönikor eller inte. Därför väljer jag att skriva så här: Ni som klagar på värmen kan dra dit pepparn växer. Jag menar det.
Vi lever i ett län som under sju av tolv månader är snötäckt. Sju månader då de allra flesta går runt och drömmer om sol, bad och paraplydrinkar.
Och när det sedan väl blir verklighet – då vill ni ha snön tillbaka igen? Det är så urbota dumt att jag tappar all tro på mänskligheten. Hur vårt släkte överlevt i 300 000 år utan att ta kål på oss själva framstår mer och mer som ett mirakel.
Därför är det vår stora lycka att personer som jag existerar. Resonliga typer som letar efter lösningar när ”problem” uppstår. Med anledning av detta får ni sommarhatare här några matnyttiga tips i all välmening.
Så här klarar ni er i hettan:
1. Köp en glass. Det är både gott och svalkande. Glass passar mycket bättre när du strosar runt på stan en varm sommardag än i liften på Ormberget i minus 30-gradig kyla.
2. Ta ett bad. Cykla ned till din närmaste strand, dra på dig badbrallorna och hoppa rakt ned i plurret. Det kostar ingenting och är jätteskönt. Jag lovar.
3. Besök uteserveringar. Du kan antingen sitta i solen eller under ett parasoll. Väl där tycker jag att du ska beställa in en öl. Helst med frostat glas för bästa möjliga nedkylning.
4. Slå på fläkten.
Om du kämpat dig genom badet, biran och glassen och fortfarande tycker att soliga dagar är helvetet på jorden. Tja, då har jag nog egentligen bara ett råd kvar till dig: Lås in dig i din bostad och kom inte ut igen förrän du hör Adolphson-Falk på radion och snöflingorna är lika stora som lappvantar.