Ska diktaturer tillåtas arrangera internationella idrottstävlingar? En försåtlig fråga. 1936 gick OS i Berlin trots att Nazityskland förföljde judar och öppet exponerade visionen om det renrasiga samhället. Sommar-OS i Moskva arrangerades trots kriget i Afghanistan. Olympiaderna i Kina genomfördes trots ökat totalitärt styre med omfattande förtryck.
Nästa helg börjar fotbolls-VM i Qatar, oljelandet där emiren bestämmer allt. Vill han veta vad folket tycker, frågar han sin familj.
Ska diktaturer ens få vara med i internationella tävlingar? En reflexion med anledning av Rysslands krig i Ukraina. Inför säsongsstarten av de internationella skidcuperna har Rysslands och Belarus medverkan blivit som grus i Swixvallan. Maja Dahlqvist, Linn Svahn med flera sa tidigt ifrån på skarpen: Står ryska och belarusiska skidåkare på startlinjen så hoppar vi av.
En enad västvärld har infört hårda sanktioner mot Ryssland. Ändå velar idrottens organisationer. Exempelvis kan ryska tennisspelare fortfarande delta i internationella tävlingar om de inte tävlar för sitt landslag, läser jag i DN. Inom boxningen går Rysslandsfjäskandet på knockout. En rysk pugilistpamp har valts till ordförande för internationella boxningsförbundet, så nu är det okej för ryssar att kriga i ringen också.
Jag har inget emot ryska idrottare. Men i skenet av Rysslands oberättigade anfallskrig borde det vara allbekant att sanktionerna måste hållas solidariskt impregnerade. Vi gör snart sagt inga affärer alls med Ryssland längre. Så varför ska idrotten göra det?
Hyckleriet inom idrotten har många ansikten. I Sverige har golfförbundet tagit sin hand från vår främste herrgolfare genom tiderna, Henrik Stenson. Anledningen är att det svenska golfesset börjat spela för LIV Golf, en internationell turnering som finansieras av Saudiarabiens statliga investeringsfond. Enligt människorättsorganisationen Grant Liberty har fonden satsat motsvarande 15 miljarder kronor på internationell idrott – bland annat Formel 1, golf och köpet av Newcastle i fotbollens Premier League.
Golfförbundet gjorde Henrik Stenson till paria, konstaterar Olof Lundh i Di. Stenson förlorade uppdraget som kapten för Europas Ryder Cup-lag, uteslöts från att spela på amerikanska PGA-touren och fråntogs uppgiften som ambassadör för paragolfen i Sverige.
Dubbelmoralen lyser igenom. Trots att Viaplay direktsänder LIV-golfens tävlingar, fortsätter Svenska Golfförbundet sitt samarbete med tv-kanalen, enligt Lundh. Samtidigt tar golfförbundet tacksamt emot pengar från Mastercard, Volkswagen och andra sponsorer som gör stora affärer med Saudiarabien.
Diktaturer satsar enorma belopp på internationella idrottsevenemang. Anledningen är förstås att de vill leda bort uppmärksamheten från den politiska svärta som ger dem dåligt rykte, så kallad sportwashing.
Ett lägsta riktmärke för idrotten borde vara att säga nej till länder som oförskyllt attackerar andra, kväser minoriteter och yttrandefrihet. Det låter väl som en klok värdegrund.
Men håller tanken om vi rannsakar oss själva? Ta Thailand där 300 000 svenskar semestrar varje år. Landet är inte ens en demokrati på pappret och styrs i praktiken av militären. Ändå åker vi dit och njuter av solen och diktaturen. Att göra rätt är sällan lätt.
Kanske fredar vi samvetet med den tänjbara åsikten att dubbelmoral trots allt är bättre än ingen moral alls.